Etiketter
elit lydnad, Funderingar, heidishundideologi.com, hundträning, Lycka, Lydnad, Mål
Vad händer med oss i vår strävan mot målen? Om vi inte når våra mål eller om vi når målen, hur tar vi oss vidare?
Hur laddar vi respektive laddar om?
Jag tror att vi alla fungerar olika på dessa punkter. Jag tror också att vi ser olika på hur viktigt det är att nå våra mål. Eller rättare sagt hur vi hanterar att vi inte alltid presterar så bra som vi ville och behöver justera planen.
För mig är det viktigt att ha mål. Jag vill sätta realistiska mål men ändå så pass utmanande mål så att det får mig att sträva framåt. Jag fungerar bäst när jag strävar. Strävan har tagit mig dit jag är i dag. Jag har höga mål, det får mig att ständigt sträva.
Motgångar på vägen blir en morot att sträva ännu mer.
Om jag har dåligt flyt av olika anledningar, så att målen blir svåra eller omöjliga att uppnå, då får jag ha plan B. Jag släpper inte målen, bara lägger dem i ett nytt tidsperspektiv.
Samtidigt är det oerhört viktigt, för mig i alla fall, att få feedback på vägen. Det kan man få i olika form. Oftast är bekräftelsen från hundarna det allra viktigaste men det är inte alls oviktigt med responsen från dina träningskamrater. Utan bra träningskompisar tar vi oss ingenstans.
På sistone har jag fått höra från oväntade håll att jag är en fighter. Till och med fått höra det från mer än ett håll och det har både överraskat och glatt mig oerhört mycket.
I mångt och mycket så kämpar du på med och för dig själv och i mitt fall är jag ganska omedveten om vad andra tycker och tänker om mig. Jag tror att det är bra att jag inte blandar in de tankarna för mycket i och för sig. Men när man då får såna komplimanger då känns den klappen på axeln extra bra.
Tack för positiva tankar och glada tillrop. Vi kämpar vidare mot gamla och nya mål.
No one remember a quitter 😉
