Etiketter
elitlydnad, Foto, Glädje, landslag, Lycka, Lydnad, Lydnadslandslaget, NM, NM i lydnad 2015
11 fredag Sep 2015
Posted Chip, Min hundträning
inEtiketter
elitlydnad, Foto, Glädje, landslag, Lycka, Lydnad, Lydnadslandslaget, NM, NM i lydnad 2015
24 tisdag Mar 2015
Posted Min hundträning
inEtiketter
Dirigering apportering, elitlydnad, Funderingar, heidishundideologi.com, hundträning, Lydnad, Lydnadslandslaget, Rankingtävling
Mitt mål med Chip detta året har varit att ta sig till VM i Turin.
Efter helgens rankingtävling ser det ut som en omöjlighet.
Helgens tävling var uppdelad i två halvor. Första delen bestod av fritt följ, zäta, inkallning och ruta. Vi gjorde en fin omgång och låg efter denna halvan och sitt i grupp på en 6:e plats.
När det blev dags för nästa omgång så kändes han superfin och laddad, kanske lite för laddad med facit i hand.
Båda gruppmomenten var gjorda och det var dags för resterande, dir.apportering, hoppet, vittring och fjärr.
Chip var alldeles och fullt övertygad om att det var vänster apport som skulle hämtas in och hade det varit så så hade vi säkerligen fått höga poäng. Väldigt fin fart till konen som vi har jobbat på och en bra insats till apporten, som ju var fel. Jag dirigerade om honom men hade för många kommando och nollan var ett faktum.
Med den nollan kommer man inte till Turin tyvärr.
I övrigt gjorde han ett fint program, så hade det inte varit för den missen så hade vi haft en möjlighet att hålla oss kvar på en 6:e plats och med det också haft en chans på VM.
Men om inte om hade funnits…
Faktum kvarstår vi har fortsatt oflyt på våra rankingtävlingar och vi kommer inte att nå årets mål.
Dags att sätta nya!
Jag fortsätter på samma träningsbana som förut, för den tror jag på, och sätter siktet mot NM istället.
Parallellt med den satsningen kommer jag att lägga mer fokus på Chelseas elitstart och kanske det sen blir en mer naturlig övergång till hennes karriär. Hon är säkert mogen nu men min tanke var inte att Chip skulle hoppa av riktigt ännu.
Planen behövs ibland justeras och kanske vi kommer att göra om den ytterligare på vägen. Huvudsaken är att vi har roligt på vägen mot målen och det har vi.
OM… man bara hade haft mer tid… 😉
02 fredag Jan 2015
Posted Min hundträning
inEtiketter
Äntligen, elit lydnad, Foto, Funderingar, heidishundideologi.com, hundträning, Kärlek, Lycka, Lydnad, Lydnads VM 2014, Lydnadslandslaget, mentalträning, Tillbakablickar
Efter att ha kommit hem från Thailand från en två veckors semester så sitter jag här nu med jetlag kl 05.00. Då kan man ju lika gärna blogga eller hur? 😉
Träningsvila och allmän vila har gett tid för reflextion så här kommer min sammanfattning av året som gått med mina underbara hundar.
Det har varit ett år med mycket upp och ner, både privat och i hunderiet, men när man har fått lite distans till det hela så inser man att det positiva verkligen har övervägt, i alla fall i hundsammanhang.
Året började med landslagsläger och ett mål på att ta en plats i laget. Lägret, som var mitt andra, gav mig mer kött på benen och en annan insikt.
Insikt är bra för att göra målen mer skarpa i kanterna.
Efter en rankingtävling i Malmö, med fantastiskt vi-känsla, där vi knep vinsten så kände jag att vi var på G.
Efter rankingtävlingen i Forserum, där det gick åt pipan, var jag inte lika mycket på G.
Men det räckte och vi kom med i laget till VM i Helsingfors. Först som reserv men efter tråkigt bortfall så fick vi en ordinarie plats i laget.
En hissnande känsla!
VM slutade för oss med en 25 plats i kvalet och som totalt tredje bästa svensk.
Något att vara stolt över tycker jag efter sitt första stora mästerskap.
Med allt detta att vara nära, att komma med och samtidigt tävla vidare fick jag en känsla i kroppen som närmast beskrivs som prestationskrav.
Kan inte riktigt sätta rätt ord på det men jag ville, i mitt huvud, bevisa att jag var värd platsen. Samma känsla som även infann sig i Forserum även omjag inte var uttagen då.
Det var också den känslan som delvis pajade vårt SM.
Detta fick mig att ta tag i en ny del av att prestera på topp. Det mentala.
Tidigare har jag tyckt att det har varit en av mina styrkor men jag hade uppenbarligen lättare att ta mig till toppen än att klara av att vara där.
Ännu en lärorik resa.
Men som vi alla vet, att ju mer vi kan och desto mer insikt man får desto mer vet vi att vi inte kan. När man inser det är det lätt att man gör saker svårare än det behöver vara. Stora delar av vårt tävlingsår har handlat om just detta. Hitta säkerhet i det vi kan och det vi gör och göra som vi brukar för då är vi som bäst.
Efter en halvt misslyckad dubbel rankingtävling i Kungsör missade vi chansen på NM i Stockholm.
Jag var förberedd på det och kände mig aldrig särskilt besviken. Jag sticker inte under stol med att det hade varit superroligt att vara med men man måste vara realistisk.
Resultatmässigt har året bjudit Chip och mig på:
Landslagsplats.
Bästa lydnadsekipage i Hbg BK (inte korad än, men ser bra ut 😉
Vinnare i Distriktsmästerskapet i Skåne.
Årets lydnadshund 2014.
Chelsea har fått lite mer fokus i slutet av året och det har gett resultat. Vi har blivit uppflyttade till lydn.kl 3 och planerar en start där i vår.
Vi har bearbetat våra svagheter och ska fortsätta med detta på vår resa framåt, uppåt.
Jag har mina mål i knivskarpt sikte inför 2015. Jag själv är min värsta motståndare för att inte lyckas och det ska mitt starka jag se till att besegra.
Tack alla som har bidragit till detta fantastiska år.
Varje år säger jag att detta blir svårt att toppa och att vi gör det igen och igen känns fantastiskt.
Vilket år 2014 har varit!!! Wow!!!
27 måndag Okt 2014
Posted Min hundträning
inEtiketter
Äntligen, elit lydnad, Funderingar, heidishundideologi.com, hundträning, Kastrering, Landslagsläger, Lydnadslandslaget, Stadga, Valpen
Sedan sist.
Jag har haft bra och mindre bra träningar. Det har svajjat lite.
Inte varit fullständigt kaos men svaj.
Jag tävlade med Chip förra helgen.
Jag var nyfiken på hur han skulle hantera ett skarpt läge med ganska mycket mindre träning än han är van vid, innan tävling.
Vi kan väl säga så här, han hanterade det med full gas.
I varje startposition så satt han som på en mastordont motorcykel och gav full gas.
Som ni själv förstår så uteblir de höga poängen på det sättet men jag måste säga att han hade såå kul.
Kan man annat än skratta åt honom? Söta lille vännen.
Ja, då vet vi det. Mer träning än så behövs definitivt.
Chelsea det lilla livet kan inte riktigt bestämma sig för om hon är valp eller vuxen.
Vissa dagar är hon briljant och andra dagar… mindre briljant.
Jag älskar den hunden för att hon ger mig utmaningar och gråa hår därtill.
Erkänner att min avsaknad på aktivitet här inne speglar min motivation för tillfället.
Denna helgen som gått har jag faktiskt haft träningsuppehåll. Väldigt ovanligt för mig på en helg men kanske just därför så välbehövligt.
Denna veckan har jag lite ledigt så då hinner vi ta igen lite.
I alla fall så kommer det att bli träning med Chelsea.
Chip ska efter väldigt långt övervägande kastreras på torsdag.
Jag har vacklat i denna frågan i säkert tre år, fram och tillbaka.
En del av problematiken ligger i att hitta rätt tillfälle som inte krockar med tävlingar och andra aktiviteter. En annan sida av det är hur det kommer att förändra/påverka honom.
Jag hoppas och tror att det bara kommer att innebära fördelar.
Tidsmässigt så tror jag inte att jag hittar ett bättre tillfälle.
Jag väntar in ett löp på Chelsea nu i november och min ständiga hundpassare, mamma, är bortrest.
Chip och jag är färdigkvalade för SM 2015. Vi blev inte uttagna till landslaget inför NM. Nästa rankingtävling är inte förräns i mars.
Det enda som ligger i närheten nu är landslagslägret om drygt två veckor men då tror jag nog att han är fit för fight igen.
Sanningen är väl den att det aldrig finns en helt hundra bra tajming. Men som sagt bättre än nu blir det nog inte.
Jag är väldigt nervös dock. Hoppas för mitt liv att jag fattat rätt beslut.
08 onsdag Okt 2014
Posted Min hundträning
inEtiketter
elit lydnad, Foto, Funderingar, heidishundideologi.com, Kärlek, Lycka, Lydnad, Lydnadslandslaget
Att vänta, att träna hund, att leva det här livet.
Det är att sväva mellan hopp och förtvivlan. Hur ska man hantera detta och vad gör det med oss?
Ibland blir man stark av att bli förtvivlad, ibland svag.
Ibland blir man stark när hoppet infinnner sig, ibland blir man svag.
Alltså, hur hanterar vi detta?
Säkert på olika sätt beroende på person och på vilket tillfälle det är.
I vanliga fall brukar jag bli stark i motgångar, eller oftast, men ibland faller jag igenom. Om motgångarna blir för många på för kort tid så tar kraften slut.
Detta året har varit fyllt av många svängar, hopp och förtvivlan. På senare tid så har jag vacklat lite i min hundträning, jag hamnar där ibland.
Är vi bra nog för att hålla de mål som jag satt upp?
Borde jag satsa mer på Chelsea än på Chip?
Ska jag fortsätt i toppen med Chip för att vi inte är klara där ännu?
Eller orkar jag köra båda mot toppen? Har jag tiden det krävs?
Har jag för stora krav på mig själv?
Många frågor blir det men det är så jag jobbar. Vissa skulle kalla det att bryta ihop och komma igen men jag vill inte bryta ihop, jag vill bita i och tugga igenom.
Jag har haft en del dåliga tävlingar på sistone och efter analys på det så är jag egentligen inte orolig. Jag har hittat anledningarna och vissa av dem har vi redan jobbat bort.
Men en sak som jag måste förlika mig med och lära mig är att det är inte ”dåligt” att vara nr 8 i Sverige. Klart jag ville vara bland de sju bästa även denna gången som landslaget skulle plockas ut, men denna gången var jag inte det.
Men som Pia Sundhage skulle sagt ”Vi är inte dåliga vi hade bara en dålig dag”, eller två.
Jag har sedan innan bestämt mig för att dra igång Chelsea lite mer på allvar.
Så har jag också gjort. Även det går lite upp och ner. Man glömmer lätt hur det var att träna unghund.
Men igen så väljer jag att titta på det som går bra. Mycket har förändrats i träningen med henne. Hon har fått ett bättre fokus och farten börjar komma mer och mer. Momentinlärningen har aldrig varit något problem med henne.
Hon är fantastiskt rolig att arbeta med och jag har stora förhoppningar med henne att hon ska bli den påläggskalv som jag hade hoppats på.
Men först ska jag göra som jag nu har bestämt mig för.
Jag ska ge båda hundarna lika mycket tid och egegemang träningsmässigt som det krävs för att hålla mig i toppen med Chip och mot toppen med Chelsea. Jag börjar med att ge det ett halvår, sen utvärderar jag igen.
Jag bestämmer mig för att hantera hopp och förtvivlan med mer kraft.
Vi laddar om, biter i och tuggar oss igenom.
En sån träning som idag är såna träningar som får dagarna att bli värt det.
Jag hade en fantastisk träning med hundarna idag, framför allt Chelsea.
VILKEN STJÄRNA HON VAR IDAG!!
Kan man annat än älska hundträning! Det enda som fattas mitt liv är mer tid.
10 söndag Aug 2014
Posted Min hundträning
inEtiketter
elit lydnad, Film, heidishundideologi.com, hundträning, Kärlek, Lycka, Lydnad, Lydnads VM 2014, Lydnadslandslaget, Miljöträning, Niina Svartberg, Roadtrip, WC Helsinki 2014
Då var man hemma igen efter ett äventyr större än de flesta inom denna sporten.
Fullständigt slut i kropp och knopp men med ett härligt leende på både läppar och i hjärtat.
VI GJORDE DET OCH VI GJORDE DET BRA!!!
Jag är så nöjd med vår prestation. Visst fanns det lite detaljer som kunde varit bättre men helheten var fin och det kändes stabilt och bra inne på plan.
Jag själv sjabblade bort poäng i en annars superfin fjärr, kanske den bästa han gjort på tävling. Jag började gå tillbaka till honom utan att jag fått order från TL och när jag kom till honom råkade jag trampa på honom så att han satte sig för tidigt.
Alltid surt att själv vara klantig och missa poäng. Allra helst när endast 1 poäng till hade gett mig en finalplats.
Men man kan alltid tänka ”om”. Jag väljer att tänka att jag genomförde ett väldigt bra första VM. Att få ett 1:a pris under de förutsättningarna i de sammanhangen är banne mig inte illa. Vi slutade på en 25:e plats i kvalet (av 96 ekipage).
En massa andra fina prestationer har man fått se. Inte minst från lagmedlemmarna.
Tyvärr hade vi lite stolpe ut i detta VM. Laget hamnade slutligen på en 6:e plats.
Niina Svartberg gjorde en superfin runda och tog sig till final som enda svensk. Slutade på en hedrande 13 plats.
Tyskland vann individuellt med en imponerande runda och Finland tog hem lagguldet.
Grattis till alla som deltagit och extra stort grattis till alla som hamnade på pallen.
Det här med mästerskap ger en mersmak och nu hoppas jag att vi får vara med om detta fler gånger.
Kolla gärna på filmen nedan.
17 lördag Maj 2014
Posted Min hundträning
inEtiketter
elit lydnad, Foto, heidishundideologi.com, hundträning, Instruktörstimme, Lycka, Lydnad, Lydnadslandslaget, sommar
Jag smakar på dessa orden om och om igen.
Känns aningen overkligt och naturligtvis fantastiskt. Som vi kan, Chip och jag 🙂
Men jag kan ju inte hålla på och gå på rosa moln dagarna i ända. Jag måste ju faktiskt träna också, vi har ju ett rykte att leva upp till 😉
Idag har jag varit i Ängelholm och tränat med Lotta B.
Efter en känsla av svacka med båda hundarna så känns det som att vi alla tre är tillbaka på banan igen.
Jag har haft en massa annat i mitt liv som har stört och tagit tid.
Chip har ju således blivit lidande av det i form av mindre träning, vilket straffar sig såklart.
Chelsea har haft ett hormonrus som har ställt det.
Men som sagt, känslan idag var att vi kommer oss igen.
Tanken med Chips träning nu är mestadels helhet fram till SM.
Vi pillar och gör vad vi kan för att förbättra våra svagheter. Lägger en hel del fokus på att konditionsträna.
Chelsea känns fantastiskt fin och ett nytt försök på en lyd.kl 2 skulle förmodligen sluta bra mycket mer positivt än vårt förra försök. Men vi har lite tidsbrist nu med allt som händer så jag siktar på hösten.
Idag har jag också hunnit med lite privattimmar idag.
Nya privatare från sydligare breddgrader i vårt avlånga land.
Kul med nya ekipage.
Det blev en liten fotosession också idag.
LL Sverige ville ha en bild på Chip och mig och Miriam ville ha en bild på Chelsea och mig. Så då var det dags att uppdatera fotoalbumet tyckte jag.
Tack Victiria för hjälpen.
15 torsdag Maj 2014
Posted Chip, Min hundträning
inEtiketter
Äntligen, elit lydnad, heidishundideologi.com, hundträning, Lycka, Lydnad, Lydnads VM 2014, Lydnadslandslaget, Lydnadstävling, sommar
Jag och Chip har fått den fantastiska möjligheten att representera Sverige i Lydnads VM som går av stapelt i augusti i Helsingfors 🙂
Jag har blivit uttagen som reserv vilket betyder att jag får starta individuellt såvida jag inte av någon oturlig anledning behövs i laget.
Oerhört glad och stolt över min fantastiska hund och faktiskt också stolt över mig själv.
Underbar känsla att ta sig till sina mål.
Nu ska vi träna satan så att vi är på vår absoluta topp när det blir dags.
Ser oerhört mycket fram emot denna resa 🙂
Grattsi till resterande i laget Diana Samuelsson, Maria Brandel, Helena Lindholm, Lena Löfroth, Karin Fischer Kristiansson och Elenor Dellfors Edberg 🙂