Det är väldigt sällan som jag gör inlägg på min blogg. För ett tag sedan bestämde jag mig för att jag bara skulle göra det när jag hade något väsentligt att säga. Nu vet jag inte om det är något väsentligt för er andra men för mig har det tagit upp en del tankar.
Alltså… det ska vara roligt att ha en hobby, min hobby är hundträning.
I kommande text vill jag lägga vikten på dessa stödord, hundträning, hobby, roligt.
Sista tiden, kanske sista året, så har det varit mycket diskussioner runt om i lydnadsvärlden. Det har pratats om hur vår domarkår dömer, hur orättvist det är om man jämför olika domare/distrikt. Det har diskuterats hur svårt det är att ta sig till SM och nu pratas det vilt om de nya momenten.
Tyvärr tenderar de flesta trådar på FB (om det är där vi utgår ifrån att det händer) att gå i negativ ton. Dessutom så skapas det ”fakta” och ”sanningar” i dessa diskussioner som är skapade av fenomenet ”en höna av en fjäder”.
Jag tycker att det är bra att det finns vissa sidor/forum där åsikter och önskemål tas upp. Jag beundrar de som har ork och tid att på ett konstruktivt sätt verka för att vi ska jobba fram ett så bra lydnads Sverige som möjligt. Det är inte detta jag har hakat upp mig på. Men av egen personlig åsikt, eller av eget personligt önskemål, skulle jag må bra av att inte bli matad med all negativitet. Ja, jag kan sluta läsa, sluta följa och sluta lägga energi på det men det är en reflektion lika väl.
Om vi utgår från att vi alla i grunden sysslar med hundträning som hobby, för att vi tycker det är roligt, så kan vi väl vara överens om att vi inte vill ha dåliga vibbar i lägret. Om vi lägger för mycket vikt på allt som står på FB, allt negativt om att lydnaden är på väg att dö ut och hur svårt allting är, så blir det ingen bra reklam för sporten. Om jag som redan är biten av denna roliga hobbyn känner av negativiteten, hur ska då en som är en potentiell lydnadsutövare känna lust att prova på?
Om vi är rädda att sporten ska dö ut så borde vi kanske tänka på att sprida mer om hur roligt det faktiskt är med hundträning.
Kanske man i allt det negativa glömmer det som fick oss att börja med hundträning. Att göra något kul med vår hund, träffa likasinnade, sammanhållningen. Läger, kurser, klubbar, träningar, tävlingar. Sätta mål/delmål, vägen till målen, slutligen när vi når våra mål. Den mesta av tiden som vi lägger på hundträningen har ju inte med tävlingar att göra och ändå får det ta så mycket energi från oss.
Jag hoppas kunna väcka lite positiva tankar hos er och att vi kan tänka om och istället för att bara ”klaga” göra lite positiv reklam för vår härliga sport.
Till er som jobbar för att förbättra ”keep on the good work”, under tiden ska jag göra vad JAG kan för att fler ska våga prova lydnad, tävla, nya moment och vad det nu kan vara som håller folk tillbaka. För inte ska vi väl låta vår roliga sport dö ut?
