• About

Heidis Hundideologi

~ The Sky is the Limit

Heidis Hundideologi

Etikettarkiv: Funderingar

Alla beslut är inte enkla

30 lördag Jul 2016

Posted by Heidis Hundideologi in Chip, Min hundträning

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Chip, elit lydnad, Foto, Funderingar, Heidi Ljungbeck, heidishundideologi.com, hundträning, Kärlek, landslag, Lydnad, Lydnadstävling

Idag har jag fattat ett beslut om min och Chips tävlingskarriär.
Jag har under en längre tid funderat hur jag ska göra. Om vi ska tävla för att satsa på landslaget eller om vi ska nöja oss med SM-nivå. Eller ska vi helt enkelt tävla för oss själva på klubbtävlingar och nöja oss med att ha kul där.
Det är väl i sanning så att jag skulle ha svårt att motivera oss till träning om vi ”bara” skulle köra klubbtävlingar utan några ytterligare mål. Inte för att vi inte tycker det är ok utan för att det skulle kännas som att ta ett steg tillbaka och vi har ju alltid strävat framåt.
Mitt mål detta året var att göra vårt bästa SM någonsin, för träningen har känts så bra, och det gjorde vi. Jag har aldrig varit så glad och nöjd över någon av våra prestationer.
Men summerar man våra meriter så kan jag inte vara annat än meganöjd. Jag verkligen älskar att jobba med denna fantastiska hund som alltid ställer upp, alltid vill och alltid är glad.
Det är med en tår i ögat som jag skriver detta men ni ska veta att beslutet är väl genomtänkt.
Vi tackar för alla fina år, alla roliga tävlingar, fantastiska mästerskap som vi varit med om och känner oss nöjda med beslutet att sluta med ”flaggan i topp”.
Nu lämnar storebror plats för lillasyster och så får vi se hur långt det räcker.

13698258_10208976928756884_5077191598211997408_o

 

13647185_10208035741663787_785396144_o

”Gnäll” bidrar till att sporten dör ut

06 lördag Feb 2016

Posted by Heidis Hundideologi in Min hundträning

≈ 5 kommentarer

Etiketter

elit lydnad, Funderingar, heidishundideologi.com, hundträning, Lycka, Lydnad, Lydnads Sverige, Lydnadstävling

Det är väldigt sällan som jag gör inlägg på min blogg. För ett tag sedan bestämde jag mig för att jag bara skulle göra det när jag hade något väsentligt att säga. Nu vet jag inte om det är något väsentligt för er andra men för mig har det tagit upp en del tankar.

Alltså… det ska vara roligt att ha en hobby, min hobby är hundträning.
I kommande text vill jag lägga vikten på dessa stödord, hundträning, hobby, roligt.

Sista tiden, kanske sista året, så har det varit mycket diskussioner runt om i lydnadsvärlden. Det har pratats om hur vår domarkår dömer, hur orättvist det är om man jämför olika domare/distrikt. Det har diskuterats hur svårt det är att ta sig till SM och nu pratas det vilt om de nya momenten.
Tyvärr tenderar de flesta trådar på FB (om det är där vi utgår ifrån att det händer) att gå i negativ ton. Dessutom så skapas det ”fakta” och ”sanningar” i dessa diskussioner som är skapade av fenomenet ”en höna av en fjäder”.

Jag tycker att det är bra att det finns vissa sidor/forum där åsikter och önskemål tas upp. Jag beundrar de som har ork och tid att på ett konstruktivt sätt verka för att vi ska jobba fram ett så bra lydnads Sverige som möjligt. Det är inte detta jag har hakat upp mig på. Men av egen personlig åsikt, eller av eget personligt önskemål, skulle jag må bra av att inte bli matad med all negativitet. Ja, jag kan sluta läsa, sluta följa och sluta lägga energi på det men det är en reflektion lika väl.

Om vi utgår från att vi alla i grunden sysslar med hundträning som hobby, för att vi tycker det är roligt, så kan vi väl vara överens om att vi inte vill ha dåliga vibbar i lägret. Om vi lägger för mycket vikt på allt som står på FB, allt negativt om att lydnaden är på väg att dö ut och hur svårt allting är, så blir det ingen bra reklam för sporten. Om jag som redan är biten av denna roliga hobbyn känner av negativiteten, hur ska då en som är en potentiell lydnadsutövare känna lust att prova på?
Om vi är rädda att sporten ska dö ut så borde vi kanske tänka på att sprida mer om hur roligt det faktiskt är med hundträning.

Kanske man i allt det negativa glömmer det som fick oss att börja med hundträning. Att göra något kul med vår hund, träffa likasinnade, sammanhållningen. Läger, kurser, klubbar, träningar, tävlingar. Sätta mål/delmål, vägen till målen, slutligen när vi når våra mål. Den mesta av tiden som vi lägger  på hundträningen har ju inte med tävlingar att göra och ändå får det ta så mycket energi från oss.

Jag hoppas kunna väcka lite positiva tankar hos er och att vi kan tänka om och istället för att bara ”klaga” göra lite positiv reklam för vår härliga sport.
Till er som jobbar för att förbättra ”keep on the good work”, under tiden ska jag göra vad JAG kan för att fler ska våga prova lydnad, tävla, nya moment och vad det nu kan vara som håller folk tillbaka. För inte ska vi väl låta vår roliga sport dö ut?

 

Kurs med Jessica Svanljung i dagarna två

11 fredag Sep 2015

Posted by Heidis Hundideologi in Kurser, Min hundträning

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Detaljträning, Fokus, Foto, Fritt följ, Funderingar, Glädje, heidishundideologi.com, Helsingborg BK, Helsingborgs Brukshundklubb, High Working BC Chelsea, hundträning, Jessica Svanljung, Lydnad, Lydnadskurs

Hade den stora äran att få ha Jessica Svanljung på besök i början på veckan.
I två dagar höll hon kurs för ett glatt och vetgirigt gäng.
Jag verkligen älskar att inspireras av Jessicas enorma engagemang och energi som hon lägger på varje kursdeltagare. dessutom har hon en beundransvärd verktygslåda av erfarenhet att plocka tips och idéer ifrån. Hennes förmåga att läsa av varje hund och människa skulle jag vila säga är unik.
Allt detta får man med en stor dos ödmjukhet när man går kurs för Jessica.
Jessica I LOVE YOU och du är välkommen tillbaka när du vill.

En liten bildbomb av det fantastiska gänget som hjälpte till att förgylla dessa dagarna.

251

247

253

263

265

276

326

517

244

395

Strävan mot målen

12 söndag Apr 2015

Posted by Heidis Hundideologi in Min hundträning

≈ 2 kommentarer

Etiketter

elit lydnad, Funderingar, heidishundideologi.com, hundträning, Lycka, Lydnad, Mål

Vad händer med oss i vår strävan mot målen? Om vi inte når våra mål eller om vi når målen, hur tar vi oss vidare?
Hur laddar vi respektive laddar om?

Jag tror att vi alla fungerar olika på dessa punkter. Jag tror också att vi ser olika på hur viktigt det är att nå våra mål. Eller rättare sagt hur vi hanterar att vi inte alltid presterar så bra som vi ville och behöver justera planen.

För mig är det viktigt att ha mål. Jag vill sätta realistiska mål men ändå så pass utmanande mål så att det får mig att sträva framåt. Jag fungerar bäst när jag strävar. Strävan har tagit mig dit jag är i dag. Jag har höga mål, det får mig att ständigt sträva.
Motgångar på vägen blir en morot att sträva ännu mer.

Om jag har dåligt flyt av olika anledningar, så att målen blir svåra eller omöjliga att uppnå, då får jag ha plan B. Jag släpper inte målen, bara lägger dem i ett nytt tidsperspektiv.

Samtidigt är det oerhört viktigt, för mig i alla fall, att få feedback på vägen. Det kan man få i olika form. Oftast är bekräftelsen från hundarna det allra viktigaste men det är inte alls oviktigt med responsen från dina träningskamrater. Utan bra träningskompisar tar vi oss ingenstans.
På sistone har jag fått höra från oväntade håll att jag är en fighter. Till och med fått höra det från mer än ett håll och det har både överraskat och glatt mig oerhört mycket.
I mångt och mycket så kämpar du på med och för dig själv och i mitt fall är jag ganska omedveten om vad andra tycker och tänker om mig. Jag tror att det är bra att jag inte blandar in de tankarna för mycket i och för sig. Men när man då får såna komplimanger då känns den klappen på axeln extra bra.

Tack för positiva tankar och glada tillrop. Vi kämpar vidare mot gamla och nya mål.
No one remember a quitter 😉

1454794_10202649567829793_115890300_n

När man inte når målen.

24 tisdag Mar 2015

Posted by Heidis Hundideologi in Min hundträning

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Dirigering apportering, elitlydnad, Funderingar, heidishundideologi.com, hundträning, Lydnad, Lydnadslandslaget, Rankingtävling

Mitt mål med Chip detta året har varit att ta sig till VM i Turin.
Efter helgens rankingtävling ser det ut som en omöjlighet.

Helgens tävling var uppdelad i två halvor. Första delen bestod av fritt följ, zäta, inkallning och ruta. Vi gjorde en fin omgång och låg efter denna halvan och sitt i grupp på en 6:e plats.
När det blev dags för nästa omgång så kändes han superfin och laddad, kanske lite för laddad med facit i hand.
Båda gruppmomenten var gjorda och det var dags för resterande, dir.apportering, hoppet, vittring och fjärr.
Chip var alldeles och fullt övertygad om att det var vänster apport som skulle hämtas in och hade det varit så så hade vi säkerligen fått höga poäng. Väldigt fin fart till konen som vi har jobbat på och en bra insats till apporten, som ju var fel. Jag dirigerade om honom men hade för många kommando och nollan var ett faktum.
Med den nollan kommer man inte till Turin tyvärr.
I övrigt gjorde han ett fint program, så hade det inte varit för den missen så hade vi haft en möjlighet att hålla oss kvar på en 6:e plats och med det också haft en chans på VM.
Men om inte om hade funnits…
Faktum kvarstår vi har fortsatt oflyt på våra rankingtävlingar och vi kommer inte att nå årets mål.

Dags att sätta nya!
Jag fortsätter på samma träningsbana som förut, för den tror jag på, och sätter siktet mot NM istället.
Parallellt med den satsningen kommer jag att lägga mer fokus på Chelseas elitstart och kanske det sen blir en mer naturlig övergång till hennes karriär. Hon är säkert mogen nu men min tanke var inte att Chip skulle hoppa av riktigt ännu.

Planen behövs ibland justeras och kanske vi kommer att göra om den ytterligare på vägen. Huvudsaken är att vi har roligt på vägen mot målen och det har vi.
OM… man bara hade haft mer tid… 😉

Vinsten av att vila

20 tisdag Jan 2015

Posted by Heidis Hundideologi in Min hundträning

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Apportering, Dirigering apportering, elitlydnad, Foto, Funderingar, Gripande, heidishundideologi.com, Helsingborg BK, Helsingborgs Brukshundklubb, hundträning, Lycka, Lydnad

Nu börjar Chip samla ihop sina olika delar så att kropp och knopp fungerar tillsammans, ihop, samtidigt.
Han är fortfarande så otroligt taggad så att han har svårt att utföra med precision men det tar sig som sagt. Galet mycket glädje och arbetsvilja.
Idag gjorde han nog det finaste gripandet, av apporten, som han gjort på mycket länge. Precis så som jag vill ha det, med riktigt klipp i.
Efter höstens kampanj på just gripandet så fick jag efter julvilan påminna honom om vad vi hade kommit överens om. Men så idag så bara går han ut och gör det, pang.
Fullständig lycka 🙂

Även Chelsea har en liten kampanj på gripandet och apporteringen.
Här har vi kommit så långt att hon i alla fall springer med full fart ut till apporten och även gripandet är bättre men en bit kvar där.
I övriga moment så känns det bara som att hon har mått bra av vilan. Hon är fantastiskt rolig att träna med nu. Idag var det så kul att jag inte ville sluta. Underbara hund!

Det här med att vila hundarna är något att reflektera över.
Av olika anledningar så kan det vara vara svårt att vila hundarna.
Det kan vara viktiga tävlingar som ligger framför en.
Kanske hunden ”klättrar på väggarna” utan träning.
Kanske man själv har svårt för att inte smygträna i vilan. Så brukar det vara för mig.
Kanske är man rädd att missa för mycket och att hunden ska glömma för mycket.
Anledningarna kan vara många för att man inte får till riktig vila.

Normalt sett när jag vilar hundarna brukar det bli max 14 dagar och då oftast bara halvvila. Halvvila kan vara bra när man har lite ont om tid, pga tävlingar etc. Jag kan även lägga in en halvvila efter tävlingar för att det har varit en intensiv period dessförinnan.

Anledningen till vila kan ju också variera.
Det kan var behov för att det är tidsbrist för tillfället.
Motivationsbrist kan vara en anledning.
Snö, vinter och kyla kan vara en anledning.
Behov av vila för att det varit intensivt en period.
Etc, etc…

Denna gången fick mina hundar 5 veckors vila för att jag åkte på semester och i och med det så blev det väldigt mycket jobb veckorna före och efter resan.
5 veckors totalvila som endast gjort gott för mina hundar och inte minst för mig.
Jag är helt övertygad om att detta kommer att göra gott för vår träning framöver och för vår utveckling.
Det är nog ingen myt att saker och ting faller på plats i huvudet på dem när de får lite distans till träningen. Och alla mår nog bra av lite semester även om träning är det roligaste vi vet.
Nu, efter vilan, är det bara full fart framåt.

263
302

2014 var fantastiskt!!!

02 fredag Jan 2015

Posted by Heidis Hundideologi in Min hundträning

≈ 1 kommentar

Etiketter

Äntligen, elit lydnad, Foto, Funderingar, heidishundideologi.com, hundträning, Kärlek, Lycka, Lydnad, Lydnads VM 2014, Lydnadslandslaget, mentalträning, Tillbakablickar

Efter att ha kommit hem från Thailand från en två veckors semester så sitter jag här nu med jetlag kl 05.00. Då kan man ju lika gärna blogga eller hur? 😉
Träningsvila och allmän vila har gett tid för reflextion så här kommer min sammanfattning av året som gått med mina underbara hundar.

Det har varit ett år med mycket upp och ner, både privat och i hunderiet, men när man har fått lite distans till det hela så inser man att det positiva verkligen har övervägt, i alla fall i hundsammanhang.

Året började med landslagsläger och ett mål på att ta en plats i laget. Lägret, som var mitt andra, gav mig mer kött på benen och en annan insikt.
Insikt är bra för att göra målen mer skarpa i kanterna.
Efter en rankingtävling i Malmö, med fantastiskt vi-känsla, där vi knep vinsten så kände jag att vi var på G.
Efter rankingtävlingen i Forserum, där det gick åt pipan, var jag inte lika mycket på G.
Men det räckte och vi kom med i laget till VM i Helsingfors. Först som reserv men efter tråkigt bortfall så fick vi en ordinarie plats i laget.
En hissnande känsla!
VM slutade för oss med en 25 plats i kvalet och som totalt tredje bästa svensk.
Något att vara stolt över tycker jag efter sitt första stora mästerskap.

Med allt detta att vara nära, att komma med och samtidigt tävla vidare fick jag en känsla i kroppen som närmast beskrivs som prestationskrav.
Kan inte riktigt sätta rätt ord på det men jag ville, i mitt huvud, bevisa att jag var värd platsen. Samma känsla som även infann sig i Forserum även omjag inte var uttagen då.
Det var också den känslan som delvis pajade vårt SM.
Detta fick mig att ta tag i en ny del av att prestera på topp. Det mentala.
Tidigare har jag tyckt att det har varit en av mina styrkor men jag hade uppenbarligen lättare att ta mig till toppen än att klara av att vara där.
Ännu en lärorik resa.
Men som vi alla vet, att ju mer vi kan och desto mer insikt man får desto mer vet vi att vi inte kan. När man inser det är det lätt att man gör saker svårare än det behöver vara. Stora delar av vårt tävlingsår har handlat om just detta. Hitta säkerhet i det vi kan och det vi gör och göra som vi brukar för då är vi som bäst.

Efter en halvt misslyckad dubbel rankingtävling i Kungsör missade vi chansen på NM i Stockholm.
Jag var förberedd på det och kände mig aldrig särskilt besviken. Jag sticker inte under stol med att det hade varit superroligt att vara med men man måste vara realistisk.

Resultatmässigt har året bjudit Chip och mig på:
Landslagsplats.
Bästa lydnadsekipage i Hbg BK (inte korad än, men ser bra ut 😉
Vinnare i Distriktsmästerskapet i Skåne.
Årets lydnadshund 2014.
image

Chelsea har fått lite mer fokus i slutet av året och det har gett resultat. Vi har blivit uppflyttade till lydn.kl 3 och planerar en start där i vår.

Vi har bearbetat våra svagheter och ska fortsätta med detta på vår resa framåt, uppåt.
Jag har mina mål i knivskarpt sikte inför 2015. Jag själv är min värsta motståndare för att inte lyckas och det ska mitt starka jag se till att besegra.

Tack alla som har bidragit till detta fantastiska år.
Varje år säger jag att detta blir svårt att toppa och att vi gör det igen och igen känns fantastiskt.
Vilket år 2014 har varit!!! Wow!!!
image

Med motgång följer medgång

05 fredag Dec 2014

Posted by Heidis Hundideologi in Min hundträning

≈ 1 kommentar

Etiketter

Apporterings dirigering, Äntligen, Dirigering apportering, elit lydnad, Fjärrdirigering, Foto, Funderingar, heidishundideologi.com, hundträning, Kärlek, Lycka, Lydnad, Stadga, Störningsträning, Vittringsapportering

Chip har hämtat sig fint från sin oförklarliga ”svacka”.
Jag är så tacksam att det inte var något allvarligare med honom än att det redde sig själv.
Så i veckan har vi tagit alla tillfälle som getts till träning. Nästa helg är det tävling och i veckan som kommer jobbar jag som en tok. Hinner förmodligen inte med någon träning där så det gäller att grunda nu.

Gårdagens och dagens träning har varit väldigt energigivande. Spralliga men ändå fokuserade hundar. Så som träningen är när den är som bäst.

Chip har fått köra mest helhet. I helheten felar han sällan.
Dock har vi tjärvat lite med dirigerings apporteringen. Efter att han har slagit i munnen några gången, var av ett riktigt ordentligt, så har han inte riktigt velat gripa.
Har klurat lite på det och testat olika saker, bl.a som jag skrev om sist, att han ska gripa från andra hållet. Också testat att jag ger honom ett nytt kommando precis när han ska gripa. Samt att jag står närmre apporten för att dämpa honom en uns.
Dessa sätt fungerar ju absolut, i stunden men inte i förlängningen.
Sanningen i det ligger förmodligen i att han har gjort på ett sätt i hela sitt liv och det har blivit en och annan apportering. Dessutom är han en väldigt klok hund som vill göra rätt och tar snabbt rättning. I detta momentet så blir det ju så att han vill göra så som han alltid har gjort för det har givit belöning men han har tagit rättning av att han har slagit i och det vill han inte göra om.
Naturligtvis går det att lära om, han är ju som sagt en klok hund som vill vara till lags, men bara för att det går betyder det inte att det är lätt.

Hur som helst blev jag igår lite otålig med hela tanken att lära om gripande bakifrån o.s.v. Jag kände att han behöver ett tydligare tecken på att han själv måste tänka om och tänka rätt. Han är ganska tålig med rättningar och eftersom att apporteringen är väldigt självbelönande för honom så vågade jag gå in och tydligt tal om för honom att vi rullar inte på apporten. Vi griper snabbt och nog om det.
Alltså blev det så att när han kom ut till apporten och slarvade med gripandet så sa jag LOSS. När han inte fick komma in med den så blev han märkbart besviken.
Tre gånger fick jag påminna honom att det var fel gripande, sen fungerade det.
Därefter kunde jag egentligen inte avgöra om det hade hjälpt. Det kunde lika gärna vara att det fungerade för att han fått tillfälle att göra om och om. Men av erfarenhet med honom så brukar det visa sig till nästa träning om det trillat ner en 10-öring.

Idag blev det då alltså upp till bevis om denna metoden fungerade.
Jag gjorde det extra svårt för honom och gjorde apporteringen medans han var pigg och på hugget. Mest sannolikt att han slarvar med gripandet när han kommer i 190.
Och YES!!! det funkade. Åtminstonde denna gången men det känns som att metoden var rätt. Han tvingas att själv lösa problemet, det är hans sätt.
Vi får fortsätta utvärderingen men idag väljer jag att vara glad och nöjd 🙂
red-475 mini cr2

En annan sak som vi fortsätter traggla på med är vittringen.
Men jag hyser gott hopp om den nu. Jag har tagit det tillbaka till ruta 1 och tagit små trygga steg framåt och om jag håller tummarna riktigt hårt så tror jag bannemej att det kommer att funka.
Glädjande nog känns Chelsea vittring stabil och fin så snart är det dags att för först gången låta någon annan lägga ut pinnarna.

I övrigt har Chelsea tagit ett par kliv framåt i träningen. Det tar sig närmare och närmare en fin helhet.
Med henne så är det fjärren som är en klurig nöt att knäcka men även den känns som att den tar sig. Jag har lagt in lite mer stadgeträning i skiftena. Få henne att tänka mer på vad hon egentligen gör och kanalisera på en sak.
Hennes störningskänslighet är det som ligger henne mest i fatet men vi jobbar på det.

Ibland när man känner att det står still i träningen och, det under vad som kan tyckas som en längre period, inte händer något så försöker jag tänka att det måste mogna hos hunden. Ganska ofta visar det sig att det är så. När ”spärren” släpper så tar träningen ett par kliv framåt.
Även vila brukar ha den effekten och eftersom jag åker på semster om mindre än två veckor så ligger det en härlig vila framför oss, både hundarna och mig.
Ska bli spännade och se vad som fallit på plats när vi kommer igång igen 😉

 

Ett dygn av oro är över

30 söndag Nov 2014

Posted by Heidis Hundideologi in Chip

≈ 5 kommentarer

Etiketter

Äntligen, Foto, Funderingar, heidishundideologi.com, Lycka, Orolig

Det senaste dygnet har inte varit riktigt kul här hemma.
När en av ens älsklingar inte mår bra då är man inte kaxig.

Igår var jag och tränade med hundarna på förmiddagen. Det blev en ganska kort träning med båda hundarna, men bra.
Efter träningen blev det en snabb runda hem innan jag skulle vidare och hålla kurs.
Så här långt var allting lugnt.

När jag kommer hem 5 timmar senare så säger Elias att något är konstigt med Chip. Det är något som inte stämmer.
Chip beter sig som om han bad om ursäkt för något. Han låg konstigt och på konstiga ställe. Han reagerade inte om vi gick ifrån honom, han som alltid är som en skugga runt en. Han hade svårt att ta sig upp i soffan och när han låg där skulle jag ta en filt som låg under honom. Jag fick dra med kraft för att få bort filten, Chip reagerade inte. När han rörde sig var det väldigt långsamt och med sänkt huvud. Ingen glädje alls, bara en bedjande blick.

Jag klämde, kände, tempade och kollade allt som jag kunde komma på.
Jag pratade med veterinären för att rådfråga. Jag var verkligen orolig.
Jag fick tipset att avvakta, ha koll på honom och tempa honom regelbundet för att kunna utesluta infektion.
Jag var uppe halva natten, och lite till, för att hålla koll. Tack och lov så blev det aldrig till feber men det var helller ingen förändring, varken på det ena eller andra hållet.

I morse när jag vaknade saknade jag hans annars så irriterande buffande och stimmande vid sängkanten.
Han låg och såg ängslig ut på golvet nedanför sängen. Jag försökte få honom att hoppa upp i sängen. Kanske dumt när han inte egentligen ville men jag ville se en reaktion. Jag ville hitta var han hade ont om han hade ont någonstans. Men han var bara motvillig, inga tecken alls på var det kunde göra ont.
Jag vet sedan innan att han är otroligt tålig och sällan klagar han men det är hemskt att se att något är fel och du har ingen aning om vad. Är det allvarligt eller kan jag slappna av och vänta ut?

Jag tog båda hundarna med mig till klubben.
Chelsea behövde tränas och jag vill se hur Chip agerade när han kom till sitt favvoställe. Äntligen visade han lite glädje. Svansen på vift och till och med lite skall.
Det blev ett par kortare koppelpromenader. Min tanke var att han kanske hade magont, trots att han hade skött magen och det såg bra ut, och kanske kunde lite promenad hjälpa.
Det jobbiga är att famla i mörker. Jag ser hellre att han hade ett sår så man visste.

Efter promenader och lite frisk luft tyckte jag att han var lite piggare.
Väl hemma tyckte jag att han vilade mer vilsamt och såg lite mer nöjd ut.
Elias skulle spela match så vi var tvugna att åka iväg några timmar. Inte jättekul när man är orolig men förbättringen gjorde att jag kände mig lite lugnare.

När vi kom hem möttes vi av en hund som vi kände igen. Lika glad och välkomnande som vi är vana vid.
Älskade Chip ❤
Vad som än varit fel så verkar det inte vara något som jag egentligen hade behövt oroa mig för, men hur ska man kunna veta.
Att man sen har målat upp en katastrofsituation är kanske för vissa underligt men  två eller fyrbenta älsklingar spelar ingen roll, oron är den samma.

Jag är så tacksam idag att detta dygn av oroligt ovetande är över och att det inte behövdes några drastiska åtgärder.
Kanske var det ”bara” magknip. You’ll never know.

097

En kick i rumpan

28 fredag Nov 2014

Posted by Heidis Hundideologi in Min hundträning

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Äntligen, Birgitte Brüel, Dirigering apportering, elit lydnad, Fjärrdirigering, Fritt följ, Funderingar, Gruppmoment, heidishundideologi.com, Hopp-apport, hundträning, Inkallning, Konskick, Läggande under gång, Lycka, Lydnad, möten, Stadga, Störningsträning, Vittringsapportering, Zätat

Idag blev det en fantastiskt härlig, men kall, träning med den om möjligt ännu mer härliga Birgitte Brüel.
Birgitte kom till Helsingborgs BK och vi tränade i hela FYRA timmar.
Inför stundande NM i Stockholm behövde hon träna igenom programmet och känna lite på det. Det var kul att få se hur det upplägget var, nu när man inte själv kom med 😉

Det var ganska länge sedan vi träffades och tränade och sist vi sågs var på VM i Helsingfors.
Förändringen som de hade åstadkommit var sannerligen kul att se.
Trots en som vanligt het Tiger så kunde man ändå skönja lite mer hjärna än innan. Men fortfarande aningens mer ben än hjärna. Och andra sidan så är det det som gör honom så härlig att se på.
Jag är dock inte avundsjuk. En väldigt svårtränad hund, men som sagt härlig 🙂

Fick också, för första gången, se nyförvärvet Barney. Vilken fin kille.
Det kommer att bli superbra när det blir färdigt.

Med Chip fick jag möjlighet att ta vittringen ytterligare ett steg mot färdigt moment.
Birgitte lade ut vittringspinnarna, som en lyd.kl3.
Vi hade ingen godisskål men ändå gick hanut där den brukar stå, kopplade på nosen och gjorde ett superfint sökande. Bra tempo ut och bra tempo in.
Jag är så nöjd med utvecklingen där. Nu gäller det bara att hålla sig till planen och inte stressa på framåt.
I övrigt petade vi lite på fria följet, zätat och dirigerings apporteringen.
Jag fick lite tips av Birgitte hur jag ska få Chip att gripa apporten från ”baksidan”.
Eftersom han har slagit i munnen i apporteringen så har han blivit alltför försiktig. Det resulterar i att han rullar iväg apporten om han kommer i för hög fart eller kommer fel på. Om jag kan lära om gripandet från andra hållet så tror jag att jag blir av med det. Vi får testa oss fram och vara envisa.

Chelsea fick en chans att charma Birgitte. Hon har ju en underbar attityd och en härlig utstrålning. Jag är så glad att jag har tagit det i hennes takt så att jag har kunnat behålla dessa positiva egenskaper.
Hon fick för första gången testa på zätat. Stadgan saknas ju deffinitivt men det känns som att även det kommer att bli riktigt bra.
Även med henne fick jag bolla lite idéer angående apporteringen. Här handlar det om att jag vill ha mer vilja att apportera, mer attityd.
Ja, vi ska nog få till det med.

Vi avslutade träningen med att testa på lita av de nya lydnadsmomenten som kommer att införas internationellt 2016, eller i alla fall så som vi tror att de kommer att se ut.
Det kommer att bli roligt med lite nya saker att träna på och efter idag så känns det inte helt omöjligt heller.

Jag sammanfattar dagens träning som helt fantastiskt kul. Jag behövde en verklig kick i rumpan och det fick jag idag. Tack Birgitte! Och stort lycka till både i helgen och på NM i Stockholm.
Hoppas vi gör om detta snart igen.

Dagens ”note to self”.
Bara för att du provat ett sätt, som inte funkat, tidigare så var inte rädd för att prova igen. Du ändras, hunden ändras, metoderna bör ändras.

← Äldre inlägg

Kategorier

  • BOKA MIG FÖR KURS (1)
  • Chelsea (57)
  • Chip (88)
  • Flitiga Tassar Hundhallen i Kvidinge (11)
  • Kurser (25)
  • Min hundträning (503)
  • Om mig (221)
  • Se min andra blogg (2)

Senaste inläggen

  • Tävlingslydnadskurs Kl 2 & 3
  • Säljer min träningsmatta
  • Kurs! Nya momenten 2017.
  • Ett spännande uppdrag
  • Alla beslut är inte enkla

Arkiv

  • december 2019 (1)
  • januari 2018 (1)
  • oktober 2016 (2)
  • juli 2016 (2)
  • maj 2016 (1)
  • mars 2016 (1)
  • februari 2016 (3)
  • december 2015 (1)
  • september 2015 (3)
  • juli 2015 (1)
  • april 2015 (3)
  • mars 2015 (6)
  • februari 2015 (2)
  • januari 2015 (4)
  • december 2014 (3)
  • november 2014 (6)
  • oktober 2014 (4)
  • september 2014 (3)
  • augusti 2014 (5)
  • juli 2014 (7)
  • juni 2014 (7)
  • maj 2014 (6)
  • april 2014 (5)
  • mars 2014 (7)
  • februari 2014 (12)
  • januari 2014 (7)
  • december 2013 (11)
  • november 2013 (9)
  • oktober 2013 (13)
  • september 2013 (18)
  • augusti 2013 (16)
  • juli 2013 (16)
  • juni 2013 (16)
  • maj 2013 (13)
  • april 2013 (16)
  • mars 2013 (19)
  • februari 2013 (21)
  • januari 2013 (21)
  • december 2012 (19)
  • november 2012 (28)
  • oktober 2012 (18)
  • september 2012 (20)
  • augusti 2012 (16)
  • juli 2012 (19)
  • juni 2012 (30)
  • maj 2012 (32)
  • april 2012 (9)
  • mars 2012 (29)
  • februari 2012 (45)
  • januari 2012 (40)
  • december 2011 (26)
  • november 2011 (32)
  • oktober 2011 (22)
  • september 2011 (23)
  • augusti 2011 (27)
  • juli 2011 (34)

Etiketter

Apportering Detaljträning Dirigering apportering Distriktsmästare i lydnad iSkåne elit lydnad elitlydnad Film Fjärrdirigering Flitiga Tassar Fokus Fontäner Foto Fritt följ Funderingar Glädje Gripande Gruppmoment heidishundideologi.com Helsingborg BK Helsingborgs Brukshundklubb High Working BC Chelsea Hopp-apport hoppet hund hundträning Ingångar Inkallning Inomhushallen Instruktörstimme Jessica Svanljung Kastrering konditionsträning konen Konskick Kontaktövningar Koordinationsträning Kurs Kärlek landslag Landslagsläger Landslagssamling Lillemor Edström Linförighet Lycka Lydnad Lydnadskurs Lydnadslandslaget Lydnadstävling Lydnads VM 2014 Läggande under gång Miljöträning Mål möten Rankingtävling Roadtrip Rutan simträning SM 2012 SM 2013 SM 2014 sofiero sommar Spår Stadga Ställande under gång Störningsträning Sättande under gång Talangtruppen The Sky is the Limit Vallning Valpen Vinter Vittringsapportering Zätat Äntligen

Blog Stats

  • 74 373 hits

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 650 andra följare

Blogg på WordPress.com.

Avbryt
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy