Det här med att träna två hundar är inte alltid helt enkelt, av olika anledningar. Naturligtvis så är de ju först och främst individer och den ena inte den andra lik, det är ju en utmaning i sig. Men det är ju också det här med tid och energi. Jag upplever att det är svårt att hitta energin till att lägga ner exakt lika mycket i träningen på båda hundarna.
Just nu har jag lyckats få till det bra på den biten tycker jag. Jag har hittat en fördelning som gör att jag hela tiden känner mig i fas, med båda hundarna.
För lite mer än en månad sedan så fick Chelsea full fokus i träningen. Med sikte på hennes start i trean. Hon hade momenten någotsånär, saknaden helheten, men jag kände att det var nära. Det låg precis under ytan och en anmälning till tävling fick mig att ta tag i det ordentligt. Och det gick ju bra 🙂
Chip hängde naturligtvis på med sin träning även om finliret låg på Chelsea. Det har varit mycket helhetsträning med båda hundarna och det kommer jag att ha glädje av nu när fokuset är omställt till Chip.
Sedan en vecka tillbaka så har vi bara rankingtävling i tankarna. Chip och jag har spänt bågen och vi siktar på bullseye. Vi har en rankingtävling om en vecka och ytterligare en om drygt en månad.
Han känns väldigt fin just nu så det gäller bara att hålla honom kvar där, plättlätt 😉
Samtidigt har Chelsea gått in i en ny fas. Sikte mot eliten. De nya momenten har vi inte så att nu blir det mycket delmoment och detaljer med henne. För mig kräver det inte lika mycket koncentration och fokus utan det blir mer ”skoj” träning, i alla fall i början.
Så kontentan är att jag har lyckats få mina hundar i fas, eller i motsats hur du väljer att se det, med varandra.Med min planering, om den håller, så kommer vi att ligga bra till resten av året.
