Många tror mig inte när jag säger att mitt arbete med Chelsea ger mig både gråa hår och krokodiltårar. Vår träning är verkligen utmanande på många sätt.
Jag får höra att det ser så lätt ut, det är så bra och jag är bara kräsen och kravfylld. Det är inte hela sanningen. Hennes kvalitéer är beundransvärda och därmed kommer frustrationen i att bristerna inte bara försämrar utan till och med fullständigt kan slå ut oss. Detta har hänt, både på tävling och träning. Många gånger har jag varit på väg att ge upp och/eller byta inriktning, men ”problemet” är att jag är ingen människa som ger upp och jag älskar lydnad.
Dessutom älskar jag denna lilla hunden, trots allt.
Så till slut när man får lite ”lön för mödan” för allt jobb och all tid man lägger ner så är en dag som idag guld värd. Idag går vi in och jobbar ihop, energin räcker hela vägen och hon sätter alla momenten. Våra svagheter, apporterings dirigering och fjärr, betalar sig fint både poängmässigt och i mattehjärtat.
Väldigt svårt att förklara glädjen i detta, poängen är en sak men jag är mest glad för att helheten visade sig hålla. Vi har massor kvar att jobba på men idag fick jag en glimt av att det faktiskt kan gå, hela vägen.
Idag blev det 299,5 p som räckte till en andraplacering.