Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Efter att ha kommit hem från Thailand från en två veckors semester så sitter jag här nu med jetlag kl 05.00. Då kan man ju lika gärna blogga eller hur? 😉
Träningsvila och allmän vila har gett tid för reflextion så här kommer min sammanfattning av året som gått med mina underbara hundar.

Det har varit ett år med mycket upp och ner, både privat och i hunderiet, men när man har fått lite distans till det hela så inser man att det positiva verkligen har övervägt, i alla fall i hundsammanhang.

Året började med landslagsläger och ett mål på att ta en plats i laget. Lägret, som var mitt andra, gav mig mer kött på benen och en annan insikt.
Insikt är bra för att göra målen mer skarpa i kanterna.
Efter en rankingtävling i Malmö, med fantastiskt vi-känsla, där vi knep vinsten så kände jag att vi var på G.
Efter rankingtävlingen i Forserum, där det gick åt pipan, var jag inte lika mycket på G.
Men det räckte och vi kom med i laget till VM i Helsingfors. Först som reserv men efter tråkigt bortfall så fick vi en ordinarie plats i laget.
En hissnande känsla!
VM slutade för oss med en 25 plats i kvalet och som totalt tredje bästa svensk.
Något att vara stolt över tycker jag efter sitt första stora mästerskap.

Med allt detta att vara nära, att komma med och samtidigt tävla vidare fick jag en känsla i kroppen som närmast beskrivs som prestationskrav.
Kan inte riktigt sätta rätt ord på det men jag ville, i mitt huvud, bevisa att jag var värd platsen. Samma känsla som även infann sig i Forserum även omjag inte var uttagen då.
Det var också den känslan som delvis pajade vårt SM.
Detta fick mig att ta tag i en ny del av att prestera på topp. Det mentala.
Tidigare har jag tyckt att det har varit en av mina styrkor men jag hade uppenbarligen lättare att ta mig till toppen än att klara av att vara där.
Ännu en lärorik resa.
Men som vi alla vet, att ju mer vi kan och desto mer insikt man får desto mer vet vi att vi inte kan. När man inser det är det lätt att man gör saker svårare än det behöver vara. Stora delar av vårt tävlingsår har handlat om just detta. Hitta säkerhet i det vi kan och det vi gör och göra som vi brukar för då är vi som bäst.

Efter en halvt misslyckad dubbel rankingtävling i Kungsör missade vi chansen på NM i Stockholm.
Jag var förberedd på det och kände mig aldrig särskilt besviken. Jag sticker inte under stol med att det hade varit superroligt att vara med men man måste vara realistisk.

Resultatmässigt har året bjudit Chip och mig på:
Landslagsplats.
Bästa lydnadsekipage i Hbg BK (inte korad än, men ser bra ut 😉
Vinnare i Distriktsmästerskapet i Skåne.
Årets lydnadshund 2014.
image

Chelsea har fått lite mer fokus i slutet av året och det har gett resultat. Vi har blivit uppflyttade till lydn.kl 3 och planerar en start där i vår.

Vi har bearbetat våra svagheter och ska fortsätta med detta på vår resa framåt, uppåt.
Jag har mina mål i knivskarpt sikte inför 2015. Jag själv är min värsta motståndare för att inte lyckas och det ska mitt starka jag se till att besegra.

Tack alla som har bidragit till detta fantastiska år.
Varje år säger jag att detta blir svårt att toppa och att vi gör det igen och igen känns fantastiskt.
Vilket år 2014 har varit!!! Wow!!!
image

Annonser