Etiketter

, , , , , , , , ,

Nu har jag fått möjlighet att i två dagar testa av min nya metod i Chips apportering.
Eller egentligen är det ju gripandet som har svajjat.
Som jag skrev i mitt förra blogginlägg så har det slarvats lite med det p.g.a att han slagit i munnen i gripandet när vi tävat inomhus.
Det kan vara så att det slarviga som kommit utav rädsla att slå i igen faktiskt har utvecklats till något som han tyckt blivit lite fräckt. Ganska kul säkert när apporten far iväg lite så man kan passa på att latja lite.

Hur som helst så tog jag ett nytt tag med det i veckan och det ser ut som att det har fungerat.
Igår när jag tränade så körde jag apporteringen som tredje moment. Jag ville att han skulle vara taggad och het men inte helt nyss uttagen från bilen. Jag ville ge honom en utmaning men samtidigt en ärlig chans att lyckas. Och han gjorde, han lyckades.
Idag gjorde jag jag uppgiften ytterligare lite svårare och han fick göra den som första moment och HAN LYCKADES.

Kanske en ganska kortsiktig statistik men jag väljer att tro att detta är rätt metod för honom. Skulle han falla tillbaka igen så har jag verktyget att komma på rätt köl igen.

För Chip är rätt metod att han själv får lösa problemen som uppstår.
Min uppgift är att hitta metoder där han får möjlighet att tänka själv och göra om och rätt. Inte alltid så lätt eftersom man gärna krånglar till det som tvåbening.

069Vi fortsätter träna på och lever på hoppet att det blir så bra som vi vill.

Annonser