Etiketter

, , , , , , , , , , , , , ,

Chip har hämtat sig fint från sin oförklarliga ”svacka”.
Jag är så tacksam att det inte var något allvarligare med honom än att det redde sig själv.
Så i veckan har vi tagit alla tillfälle som getts till träning. Nästa helg är det tävling och i veckan som kommer jobbar jag som en tok. Hinner förmodligen inte med någon träning där så det gäller att grunda nu.

Gårdagens och dagens träning har varit väldigt energigivande. Spralliga men ändå fokuserade hundar. Så som träningen är när den är som bäst.

Chip har fått köra mest helhet. I helheten felar han sällan.
Dock har vi tjärvat lite med dirigerings apporteringen. Efter att han har slagit i munnen några gången, var av ett riktigt ordentligt, så har han inte riktigt velat gripa.
Har klurat lite på det och testat olika saker, bl.a som jag skrev om sist, att han ska gripa från andra hållet. Också testat att jag ger honom ett nytt kommando precis när han ska gripa. Samt att jag står närmre apporten för att dämpa honom en uns.
Dessa sätt fungerar ju absolut, i stunden men inte i förlängningen.
Sanningen i det ligger förmodligen i att han har gjort på ett sätt i hela sitt liv och det har blivit en och annan apportering. Dessutom är han en väldigt klok hund som vill göra rätt och tar snabbt rättning. I detta momentet så blir det ju så att han vill göra så som han alltid har gjort för det har givit belöning men han har tagit rättning av att han har slagit i och det vill han inte göra om.
Naturligtvis går det att lära om, han är ju som sagt en klok hund som vill vara till lags, men bara för att det går betyder det inte att det är lätt.

Hur som helst blev jag igår lite otålig med hela tanken att lära om gripande bakifrån o.s.v. Jag kände att han behöver ett tydligare tecken på att han själv måste tänka om och tänka rätt. Han är ganska tålig med rättningar och eftersom att apporteringen är väldigt självbelönande för honom så vågade jag gå in och tydligt tal om för honom att vi rullar inte på apporten. Vi griper snabbt och nog om det.
Alltså blev det så att när han kom ut till apporten och slarvade med gripandet så sa jag LOSS. När han inte fick komma in med den så blev han märkbart besviken.
Tre gånger fick jag påminna honom att det var fel gripande, sen fungerade det.
Därefter kunde jag egentligen inte avgöra om det hade hjälpt. Det kunde lika gärna vara att det fungerade för att han fått tillfälle att göra om och om. Men av erfarenhet med honom så brukar det visa sig till nästa träning om det trillat ner en 10-öring.

Idag blev det då alltså upp till bevis om denna metoden fungerade.
Jag gjorde det extra svårt för honom och gjorde apporteringen medans han var pigg och på hugget. Mest sannolikt att han slarvar med gripandet när han kommer i 190.
Och YES!!! det funkade. Åtminstonde denna gången men det känns som att metoden var rätt. Han tvingas att själv lösa problemet, det är hans sätt.
Vi får fortsätta utvärderingen men idag väljer jag att vara glad och nöjd 🙂
red-475 mini cr2

En annan sak som vi fortsätter traggla på med är vittringen.
Men jag hyser gott hopp om den nu. Jag har tagit det tillbaka till ruta 1 och tagit små trygga steg framåt och om jag håller tummarna riktigt hårt så tror jag bannemej att det kommer att funka.
Glädjande nog känns Chelsea vittring stabil och fin så snart är det dags att för först gången låta någon annan lägga ut pinnarna.

I övrigt har Chelsea tagit ett par kliv framåt i träningen. Det tar sig närmare och närmare en fin helhet.
Med henne så är det fjärren som är en klurig nöt att knäcka men även den känns som att den tar sig. Jag har lagt in lite mer stadgeträning i skiftena. Få henne att tänka mer på vad hon egentligen gör och kanalisera på en sak.
Hennes störningskänslighet är det som ligger henne mest i fatet men vi jobbar på det.

Ibland när man känner att det står still i träningen och, det under vad som kan tyckas som en längre period, inte händer något så försöker jag tänka att det måste mogna hos hunden. Ganska ofta visar det sig att det är så. När ”spärren” släpper så tar träningen ett par kliv framåt.
Även vila brukar ha den effekten och eftersom jag åker på semster om mindre än två veckor så ligger det en härlig vila framför oss, både hundarna och mig.
Ska bli spännade och se vad som fallit på plats när vi kommer igång igen 😉

 

Annonser