Etiketter

, , , , , , , , ,

De två sista träningarna med Chelsea har fått mig att inse att våra svagheter också kan och förhoppningsvis kommer att bli våra styrkor.
Jag gillar hennes snabbtänkthet och hennes arbetsglädje. Hon har en kvickhet i sitt rörelsemönster som är härlig med lite stadga på detta så kommer våra brister bli våra styrkor.

Jag pratar ofta om på mina kurser att det inte finns några dåliga träningar men det finns såklart träningar som inte blev som man tänkte. Men dessa träningar är oftast de som ger mest information.
De svagheter som man har i sin träning kommer ju oftast fram när svårighetsgraden ökar. Svårigheten kan vara mycket, ökade kriterier, miljö, kedjor etc.

Lilla loppan har ju verkligen gnistrat till på sistonde men de två sista träningarna har visat på att vi har mer att jobba på våra brister.
En bit in i träningen på 3:ans moment börjar hon känna sig lite säker på momenten och då kan hon mycket själv.
Hennes störningskänslighet kommer tillbaka när hon tycker det blir ”lätt”.
Inga nyheter och inget jag blir särskilt orolig för men det ställer ganska höga krav på mig som hundtränare. Jag behöver ligga steget före och vara kreativ. En rolig utmaning.

Igen bevisar det för mig att det svåraste med hundträning är att följa med i utvecklingen. För det enda vi kan vara säkra på med hundträning är att det kommer att förändras.

För att ni nu inte ska tro att allt var hawaii på träningen så kan jag lägga till att hennes vittring tar sig och jag är lyrisk. Inkallningen kommer att bli lysande om det fortsätter som den har börjat.
Dessa två moment är Chips svagaste så det känns extra kul att jag har lyckats få till det med Chelsea, revenge 😉

Chip har varit enormt laddad på sistonde. Jag tror att han trivs med att inte träna tokmycket.
I morgon har vi årets sista tävling, i Malmö. Ska bli kul att se om han håller ihop eller om han bara är laddad 😉
image

Annonser