Livet har tagit för stor plats för att hitta plats till att blogga.
Det betyder inte att jag inte har tränat och funderat.

Sedan sist, här inne, så har vi börjat introducera 3:ans moment för Chelsea.
Alla nya mpment är inte nya för henne men hon har inga färdiga moment ännu. Vi har varit och nosat på alla momenten så det ska nog komma vad det lider.
Vad jag däremot tycker mig märka är att hon har taggat igång lite extra i och med det nya momenten kommit in i träningen. Kan det vara så att hon har tyckt att det har varit lite för lätt och kanske för tjatigt innnan. Jag tror det.
Hon är superrolig att träna med just nu och vi ser framsteg för varje träning.

Chip har ju fått aningens mindre träning nu när syrran tar lite mer plats. Faktum är att jag tror han mår bra av det. Även han känns mer taggad och fartfylld i träningen.
Sammantaget är det vansinningt roligt att träna hund just nu.

Sen har vi ju det här med vittringen. Den har vi haft kampanj på nu, både med Chip och Chelsea.
Chips vittring har ju som bekant varit svajjig sedan i våras och det ”problemet” vill jag inte få med Chelsea.
Hur har jag då gått åt det?
Ja, det är ju säkert inget banbrytande. Jag har backat bandet med Chip, alldeles bak till basic. Jag har sållat ordentligt i alla goda råd, vilka jag naturligtvis är tacksam för, och hittat de tips som har känts rätt för mig och oss.
Vad jag har velat med Chip är att bygga upp hans självförtroende samt att få honom att tycka att vittringen är ett roligt och viktigt moment.
Jag har plockat ut nosarbetet ur momentet så han har fått leta i högt gräs. Här kan jag se att han verkligen får upp motivationen. Ingen brist på självförtroendet här.
För att få honom att förstå att det är ett viktigt moment så har jag helt enkelt ökat kravet på hans engagemang och hans nosarbete. Jag kräver av honom att han jobbar med alla sina sinne.
Att sätta krav på honom i detta momentet har jag aldrig vågat innan. Jag har varit rädd för att försöra hans självständighet. Jag har inte velat störa honom i hans arbete, rädd för att man ”hjälpertil” vid fel ställe då det kan vara svårt att veta var hunden faktiskt är just nu i tanken.
Men, nu känns det som att detta var vad jag behövde göra.
Och, nu känns det som att vi är på rätt väg. ÄNTLIGEN!
En annan sak som jag också märkt är att han har betydligt svårare när han börjar bli trött mentalt, vilket ju kanske inte är så konstigt. Så i nuläge har vi bara kommit till början av passet men det tar sig och nu ska vi hålla det på denna linjen. Banne mig!
Idag gjorde han en fenomenalt bra vittring. Galet nöjd och glad för det.

Chelsea har haft svårt att förstå vad hon ska göra. Hon har gått på det visuella och har inte kopplat att hon ska koppla på nosen.
Men även här tar det sig. Ett par riktigt fina vittringar, där man har sett att hon verkligen valt bort de andra pinnarna, har hon fått till.
Med henne är det lättare att få till rätt tänkt när hon har fått köra ett pass lydnad innan så att sprallet börjar släppa.

Som sagt jag har två helt olika hundar så det gäller att man tänker till och verkligen är närvarande i träningen. Men väldigt utvecklande såklart och utvecklande är kul.

Till helgen ger vi oss iväg till Kungsör och dubbel rankingtävling.
Då får vi se om min teori om Chip håller. Blir roligt och spännande.