Etiketter

, , , , , , , , ,

Då var SM slut för den här gången.
Lång resa men ändå blev det ett aningens kortare äventyr än jag hade hoppats på, tyvärr. Men så är det väl alltid, man vill, har förväntningar/förhoppningar, har en strävan att bli bättre o.s.v.
Denna gången räckte det inte till final så vi fick avsluta vårt SM-äventyr på kvaldagen.

Jag drog spiken vid lottningen och startade som nummer 1 på lördag morgon.
Försökte se fördelarna med att vara ute tidigt i startfältet. Jag skulle slippa värmen. Hade inga störningar i ringarna före mig. Pigga, friska domare som förhoppningsvis hade sovit gott , fått en god frukost och var på ett strålande morgonhumör.
Dessutom slapp jag gå halva dagen och bygga på alla mina förväningar och min nervositet.

Tyvärr innebär det ju också en del nackdelar att gå ut först.
Tävlingsledarna är inte riktigt igångkörda och blir det lite hackigt så lär dem ju sig en hel del av dem misstagen på första ekipaget…
Jag hade lite otur med min vittring, bl.a. Efter ett litet tekniskt fel, där TL rörde vid min pinne, fick jag göra om momentet. Problemet blev att då fick jag en pinne som hon hade rört vid innan. Resultatet blev att Chip lyfte fel pinne först för att sedan släppa och komma in med rätt pinne. Nollan var ett faktum.
Jag lämnade senare in en protest kring förehavandet och protesten godtogs och jag fick göra om momentet vid ett senare tillfälle. Då gick det bättre.

På en del andra moment blev det också lite svaj på det tekniska men inte mer än jag kanske borde klarat av. Men med vittringen i ryggen och känslan av att det inte flöt på i ringarna tog för mycket på mitt psyke.
Obalansen syns inte på filmen, varken TL eller min, men fy vad det kändes.
Jag har tidigare i bloggen blottat min känsla av att inte räcka till och att jag har svårt att hantera pressen på sistonde. Idag i skrivandets stund kan jag känna att jag har kommit en bit på väg, men resan har inte nått sitt mål i det avseendet. Kanske man aldrig når hela vägen fram där.

Allt var dock inte smolk i bägaren under lördagens program.
Jag var nöjd med rutan, inkallning och fria följet. Visst finns det att förbättra även där men jag väljer att se min resa och det som har förbättrats i mina kampanjer.
Vad som jag ser på filmen och som bekräftar känslan som vi hade var att det behövs mer pepp och finish. Kan ju naturligtvis vara så att jag själv är stor bov i det dramat.
Men nu vet vi var vi ska lägga fokus tiden fram till VM i Helsingfors och jag är övertygad om att vi tar oss ytterligare några steg fram på den resan tills det är dags.
Mental träning, pepp, fart, finish och helhet är receptet jag ska följa i 8 veckor nu.

Vill passa på att gratulera alla som gjorde fina rundor. Vissa hade otur men visade stor skicklighet på att komma igen, andra hade fint flyt och gjorde bra ifrån sig rakt igenom och tyvärr hade vissa bara otur.
MEN vi måste se vår egen resa och den resan har tagit oss alla 59 till SM 2014. Vi tillsammans är dem 59 bästa ekipagen i Sverige oavsett hur det gick denna helgen.
Jag är den förste att skriva under på att det är aningens surt när det inte för dagen stämmer när man väl är där och villl visa sin bästa sida.
Men påminn dig själv, det ska jag göra, att du är fantastiskt duktig!!!

Här är filmen på ”eländet” 😉

Annonser