Just nu är det mycket funderingar kring prestation.
Jag vet att många skriver att på olika forum att det är synd att ”kraven” på prestation är så stora för att det förstör lusten att träna och tävla. Så är det inte för mig. Men det går inte att komma ifrån att det påverkar mig, men på ett sätt ändå positivt.

Någon skrev så klokt för ett tag sedan att det är enklare att ta sig till toppen än att hålla sig kvar. Jag är beredd att hålla med, även om jag helt nyligen tagit mig upp. Jag känner en blandning av känslor som jag inte helt har klart för mig hur jag ska hantera.

En av mina styrkor har hittills varit mitt starka tävlingspsyke.
På sista rankingtävlingen har jag efter analys kommit fram till att det var jag som sumpade det, till stor del i alla fall.
När man vet hur mycket som står på spel så är det en konst och förmodligen en träningssak att hålla nerverna i styr. Detta är ju en del av att vara i toppen och hålla sig där. Vissa klarar det, vissa inte. Är jag en av dem som klarar sig kvar?
Känslor som vilja, förväntan, förhoppningar, prestations krav, förväntningar från mig själv och andra. Allt detta i ett virr varr i huvudet.
Jag försöker tänka på det som varit mitt mantra hittills ”Gör som du brukar bara”.

Samtidigt måste jag säga att det är detta som jag ser som utmanande och utvecklande.
Det är inte så konstigt att jag inte kan detta. Jag har aldrig befunnit mig i denna situationen. Klart att jag måste träna på det.
Jag är bra på att analysera och plocka ner situationer. Jag vet hur jag fungerar och jag brukar klara att hitta vad som kan vara en lösning, för mig.

Naturligtvis så vet jag ju precis vilka situationer som det är värst för mig. Vanligtvis de tillfälle där jag inte kan kontrollera situationen fullt ut.
T.ex i de moment där jag inte ser, inte står helt nära, inte har den fulla kontakten med min partner in crime.
Jag har en tanke nu som jag ska testa av, som jag kan lägga som en reservplan i min skalle. Att om jag står inför ett tillfälle där jag tappar fokus och jag känner att mina tankar är på väg på fel håll, då ska jag kunna ta till detta.
Det är lite som när man ligger och grubblar på nätterna och inte kan sova. Det hjälper inte att säga till sig själv att man ska sluta. Hjärnan är liksom instyrd på fel spår och det känns omöjligt att agera logiskt. När man har sysslat med detta några nätter i rad så måste du ha en plan. För mig funkar det inte med att bestämma mig för att sluta tänka så jag bestämmer mig helt enkelt för att tänka på något annat.
Nu ska jag försöka projicera detta på lydnadsträningen/tävlingen.

Min plan är att jag ska hitta en låt. En låt som ska sätta sig på hjärnan. En låt som passar i mitt tillfälle. En låt som peppar och får mig att gunga med, mentalt.
Den behöver ha en text som jag känner igen mig i och som fungerar som MIN låt.
Egentligen är jag värdelös på låtar, musik och artister, så där sätts jag inför en smärre utmaning till. Om du vill får du gärna komma med förslag 🙂

Nu väntar tre dagar men träning. Idag tränar jag med Philippa sen får jag gneta på själv och pilla på det jag tycker är viktigt. Jag ska testa av MIN låt, om jag hittar någon.
På måndag blir det jobb och på tisdag så startar vi trippen till Sollefteå och årets SM i lydnad.
Då kommer jag att ha en plan som fungerar och vi kommer att vara peppade, taggade och i vårt livs bästa form.
Nu gör vi detta och framför allt VI SKA GÖRA SOM VI BRUKAR.

421

 

Annonser