Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Att träna med en valp eller unghund kan ibland kännas som att vara ute i en virvlande storm. Beroende på hur vinden vänder så kan man ena stunden känna det som man inte kommer någon vart alls. Man kämpar och försöker på alla sätt att ta sig till sitt mål, men vinden vill nåt annat.
I mellanåt virvlar det hit och dit och du slits mellan hopp och förtvivlan. Mest är det kul fast du känner dig aningens ostadig.
I nästa stund vänder vinden och det går som tåget. Allt kämpande är som bortblåst och plötsligt har du vinden i ryggen, nästan så att förståndet säger att du borde sakta ner men du kan inte, vill inte, vill bara känna den lätta känslan och följa med.
En sån träning hade jag idag med Chelsea.

Hon fullständigt blåste bort alla mina tvivel på henne.
Förra veckans tråkträning är glömd och förlåten i detta nu.
Wow vilken känsla det är när allt funkar.
Apportering, ställande och läggande under gång, inkallning, hoppet, fjärren, fria följet, allt var super.
Så bra som hon gjorde det idag har hon aldrig gjort det förut. Wow!

Chip hade också en hel del bra i sin träning idag.
Han är däremot ingen storm att rida ut. Han är en riktig klippa.  Man bör vara tacksam att man får vara med om en sån hund. Han ställer alltid upp, tar emot och ger.
Även han och jag hade vinden i ryggen idag. Mycket bra funderingar och framtiden ser onekligen spännande ut.

Annonser