När vädret ser ut så här så är det underbart med en egen hall att träna i.
Det syns ju inte på bilden med det blåser små jävlar och är kallt som bara den.

Hundarna kollar in omgivningarna och funderar på bus.

”Ska vi?”
klart att hundarna älskar snön men jag är som sgat tacksam över att kunna träna inomhus och på så sätt få kvalitée i min träning.

Med två veckor kvar till tävling, med Chip, så har vi nu och senaste veckan lagt om träningen från detaljträning till mer helhet och störningsträning i helheten.
Vi kör de både igår och idag lite lyssnaövningar. Han har en tendens att blanda ihop koner och ruta, på något sätt kopplar han ihop dem båda och tappar lite ordförståelsen i vilket som är vad. Efter tre dagars tragglande med det så har han fattat galoppen och börjar lyssna mer på vad jag faktiskt säger. Sen får vi se om det sitter på tävling men jag har ju ett par veckor till att träna 😉
Succesivt kommer träningen fram till tävlingsdagen mer och mer handla om helhet. Detaljerna som vi har haft på kampanj släpper vi naturligtvis inte men i kombination måste helheten in.

Chelseas svårighet är att samla ihop sig och bara tänka jobb. Hon blir lätt splittrad och glömmer det hon håller på med. I hennes trygga miljö går det självklart bättre men i nya miljöer har hon svårt att samla ihop sig.
För att kunna få ut så mycket som möjligt av momentträningen så vill man ju ha så lite störning för henne som möjligt men jag inser att det är dags att ”kräva” jobb av henne även i störande miljö.
Hennes träning kommer därför att kombineras med detaljer, momentinlärning, helhet och störningar. När vi är på hemmaplan så kommer jag att fylla planen med saker som lockar henne. Om jag har möjlighet så ska det finnas personer på plan, som inte beter sig på sätt hon är van vid. I början kan jag tro att det räcker med att dem sitter på golvet. Dags att avdramatisera omgivningen för henne så att hon kan välja att jobba uner alla omständigheter.

Det är intressant att fundera över hur olika mina båda hundar måste tränas.
Chip som normalt är den lugna, stabila men som alltid bjuder upp till jobb.
Chelsea den vilda, yviga med enorm energi som väljer bort jobb.
Min stora utmaning med Chip är att få intensiteten och ändå behålla stabiliteten.
Med Chelsea är utmaningen att få henne att självbelöna sig mindre och istället välja jobb som ger belöning från mig.
Jag har att klura på och det är supersvårt men också härligt utmanande för mig som hundtränare.