Etiketter

, , ,

Vi pratar väldigt mycket om diskriminering i vårt samhälle. Vi pratar också om rättigheter och vi är väldigt noga med att alla ska få känna sig trygga.
Noga är det att ingen känner sig utsatt och att alla är lika mycket värda.
Detta gäller tydligen bara oss tvåbeningar men ta en funderare på hur mycket tid, kraft och pengar som vi lägger på att bibehålla den statusen i samhället för dess invånare.
Hur mycket löpsedlar och mediatid upptar inte detta?
Många, många timmar i våra politikers arbetstid går åt till dessa ämne.

Om man skulle ta antalet djur som mår dåligt i dessa nyårstider och omsätta det i ett antal människor då skulle vi kalla det för en folkgrupp. Denna folkgrupp skulle man då säga var förtryckta, utstötta i samhället och det skulle bli en enorm publicitet i alla medier, politiker skulle ha krismöte e.t.c, åtgärder skulle vidtas och lagar skulle skrivas om.
Varför får då våra djur utsättas för detta år efter år utan att det engagerar våra politiker.
Vi ska ju komma ihåg att det inte är bara våra älskade husdjur som mår dåligt, utan också alla vilda djur som lider.

Många med mig vet hur hemskt det är. Man lider något så fruktansvärt med sina käraste vänner. Man önskar man kunde hjälpa, förklara och lindra på något sätt.
Veckor före nyår och veckor efter smäller det åt höger och vänster.
Man har volymen högt på både tv och radio. Gardinerna är nerdragna och alla lampor är tända. Fetvadd i öronen och ändå darrar dem som asplöv.
Man får tips om att man själv ska vara som vanligt men hur lätt är det när man själv hoppar en halv meter av ren överraskning. Man ska inte klema och klappa hundarna för att man inte ska bekräfta att det är farligt men hur lätt är det när dem bara vill ligga i ens knä för att känna trygghet. Om jag är deras enda trygghet och inget annat hjälper ska jag då skjuta dem ifrån mig? Jag har provat det och det funkar inte. Om jag är deras trygghet vill jag förbli det.
Enligt mig är inte det värsta just vid 12-slaget på nyår, utan det värsta är 10 dagar innan nyår när man är helt oförberedd och det smäller rakt ovanför huvudet på dem stackarna.

Jag skulle vilja att dem som bestämmer om sånt här, politikerna, satte sig i en situation där dem var skiträdda och där inget kunde lugna dem eller förklara för dem att det inte är farligt. Helst ska dem bli så rädda att dem kissar på sig för att dem vågar inte gå på toaletten.
Sen toppar vi allt med att dem ska ha det så i 3,5 vecka.
Undrar om det hade kommit ett nytt lagförslag då!?

Vad hände med att ALLA ska känna sig trygga i vårt samhälle???

Annonser