Hann med lite träning med Chelsea i morse.
Chip får vila sig i form till tävlingen på söndag.
Med lilla C har jag som sagt inte bestämt mig ännu om det blir start eller inte. Mest lutar det åt inte men jag måste säga att idag fick jag ändå lite hopp om platsliggningen. Även lite andra knutar fick en glimt av hopp.

Jag fick möjlighet att lägga plats med Gunnar och hans hundar och även om hon inte hade hakan i backen hela tiden så låg hon stilla och fint.
Gunnar gick fram till Tracken på slutet och tog honom och gick därifrån men Chelsea låg fint kvar. En liten öppning i träningen.

En annan sak uppenbarade sig för mig idag.
Jag har ju talat om att hon är så väldigt störningskänslig, vilket hon nu visar sig bara vara på hemmaklubben.
Igår när jag tränade på Jyckebo var vi på mittenplanen och på var dera sida om oss tränade andra, bl.a skyddsgruppen, men det störde inte henne nämnvärt.
Min tanke kring detta är att hon har en hög förväntan på det som händer på klubben. Många gånger har hon självbelönat sig när hon har smitit från mig och sprungit fram till andra. Dessutom finns det ju en och annan som kelar med henne efter träningspassen och man vet ju aldrig omman kan få en klapp eller köttbulle om man springer fram. ”Bäst att hålla koll ifall någon eventuellt kallar på mig”. Men när vi är på ny plats så verkar denna förvänta släppa.
Samma sak gällde när jag passade på att träna i Kungsör. Inte störd det minsta. I så fall är det ju bara att låta bli att tävla på hemmaplan, eller?

I morgon bitti blir det ny träning och förhoppningsvis ny platsliggning med Gunnar och hans hundar. Massor med träning behöver vi men hon lär sig snabbt den lilla loppan.