Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , ,

Idag tackar jag Thomas för hjälpen med träningen!
Denna träningen var precis vad jag behövde inför tävlingen nästa helg.
Nu har jag fullt förtroende inte bara för Chip, det har jag alltid haft, men även för mig själv.
Svackan var tillfällig och visade sig bero endast på mig själv. I vanlig ordning är det oss det hänger på inte våra hundar.
Kan vi bara göra det som förväntas av oss så har naturligtvis hundarna en störr förutsättning att prestera upp till våra förhoppningar.

Man pratar ofta om kriterier på momenten och då ofta, indirekt, handlar det om hundarna. Hur vi vill att dom ska stå, gå, ligga, sitta, agera. Hur fort dom ska springa, hur fort dom ska stanna o.sv.
Inte lika ofta tänker vi på vilka kriterier vi borde ha på oss själva. Hur vi ska gå, svänga, stå, prata, agera o.s.v.
Vad vi däremot alla vet är, att få till alla kriterierna är mer än svårt.

Idag på träningen skulle vi studera vad det är som har fått mig att tappa lite självförtroende i träningen. Jag hade Thomas till hjälp.
Vi började med två inkallningar. Första var bäst, den andra hade han för mycket självtänk.
På mitt avstånd upplever jag att ställandet är bättre än läggandet men tydligen är det tvärt om. Svårt att se rakt framifrån och på 20 meters avstånd.
Sen körde vi fritt följ. hade precis samma känsla idag som igår. Ofokuserad, svajig och seg i svängarna. Vi släppte det och bestämde att ta lite mer i slutet på träningen för att se om det blev bättre med mer uppvärmning.
Nästa moment blev zätat. Känslan var samma som igår även här. Svängarna blev dåliga, framförallt vänstersvängen. Paralell var han i alla fall, alltid nåt.
Vittringen gjorde vi mest för att jag ville ha den tävlingsmässigt. Första blev kaos, ingen aning om varför, men den andra blev riktigt, riktigt bra.
Dirigerings apporteringen sen. Lika glad idag för att konskicket som var bra, äntligen. Nu måste jag bara befästa ställandet vid konen så att han inte skyndar vidare.
Planerad träning klar så då var det dags att se hur han reagerade i fria följet med rejäl uppvärmning. Det blev inget bättre så då gällde det att analysera varför. För inte så länge sedan så hade jag en riktigt god känsla i fria följet, var har den tagit vägen och varför. Thomas iaktagelse var att jag inte gick som jag brukar. Det var jag med min kropp som fick Chip i obalans och ofokuserad.
Vi provade igen med min ”vanliga” gångstil och tänkte tävlingssituation. Och wips så gick det mycket bättre. Tack Thomas för din uppmärksamhet!

Här fick man reda på två saker. Dels att det är viktigt med träningskompisar och dels att man inte får glömma att hålla rätt på sina egna kriterier.

Jag hann med lite träning med Chelsea också såklart. Hon är så söt, går från klarhet till klarhet. Inte lika störningskänslig idag.
Vi fick visa Thomas att vi har börjat med träning till konen, hon gör framsteg för varje gång.
Fria följet utvecklas bra. Hon blir tajtare, hennes ingångar i startposition blir snabbare och mer distinkta och jag bara älskar hennes benlyft med frambenen.
Idag apporterade hon frivilligt den stora apporten. fortfarande svårt att komma runt med den och hon vill absolut inte sitta med den men griper fint och håller bra. Har hittat en pinne som hon tagit med hem från promenaden och den tar hon i munnen sittandes vid sidan. Får väl träna detta paralellt med vartannat. Förhoppningsvis löser det sig av sig själv.

Sen fick jag träffa Lotta P´s lille Ike. Hon hämtade honom igår så han var alldeles ny.
Söta lilla liv. Jag önska Lotta all lycka till med den lille busen. Ska bli så spännande att se och få följa deras utveckling.

006 005 002

 

 

 

Annonser