Etiketter

, , , , , , , ,

… att börja jobba efter lite ledighet.

Egentligen vill jag inte jobba alls, jag vill bara vara med mina hundar.
Jag vill bara träna, åka på föredrag, gå kurser och umgås med likasinnande.
Men så ser inte verkligheten ut, i alla fall inte för mig.

Idag har jag jobbat lång dag och hundarna har fått vara hos min mamma. Full hundskara var det där, två av mammas valpar, hennes egen hund och mina två.
När jag hämtade mina godingar så var Chelsea trött, minst sagt. En dag full med lek och bus tar på krafterna.

Som om inte det var nog så skulle vi vidare till Halmstad Hundarena och träna.
Dom har öppen träning på fredagar och jag såg det som en ypperlig chans att störningsträna Chippen. Dessutom ska jag tävla där i februari så då känns det bra att ha tränat där lite innan.
Jag var ganska imponerad av honom faktiskt.
Först när vi kom in var han ju väldigt intresserad av vad alla andra höll på med och ganska störningskänslig i största allmänhet. Men samtidigt så var han otroligt taggad och inte särskilt påverkad av inomhusmiljön.
Förra gången vi var där och tränade så blev han dämpad och han hässjade ganska tidigt i passet.
Idag hade han en högre motivation och höll fokus under hela passet.

Vi körde fritt följ, konskick, fjärr, zäta, inkallning, gripande av apporten och rutan.
Fin fokus i fria följet. Ingen dämpning i konskicken fast jag körde det mot vägg. I fjärren var han lite för het så han ”glömde” att låsa baktassarna. Skiftena i zätat satt fint. Gripandet av apporten var lysande säkert med hjälp av konkurrensen av alla andra hundar, men det tackar vi för.
Rutan däremot gick lysande, duktiga duktiga Chip.

Sen var det lilla Chelseas tur. Trötta lilla vännen gillade inte alla dessa hundarna och hon gillade deffinitivt inte agilityhundarna. Hon blev alldeles stilla och spak, ville inte alls vara där.
Så mer än miljöträning blev det inte idag för lilla Chelsea, men nog så viktigt i längden.
Vi får ge henne lite fler träningstillfälle i miljön så att hon känner sig mer bekväm.

När vi kom hem upptäckte jag ett sår på Chips vänstra skuldra. Jag fick rakat bort lite päls och se hur det såg ut. Det visade sig vara en talgkörtel som hade spruckit. Såg ganska läbbigt ut men jag har tvättat rent så får vi hoppas att det läker fint.

Nu ligger båda hundarna trötta och nöjda och sover gott under soffbordet.
Imorgon blir det träning på klubben med Lotta P, det ser jag fram emot.

Annonser