Idag är ingen bra dag. Mycket tankar och funderingar.
Med risk för att det blir en del bladder och rappakalja i detta inlägg.
Jag har inte funderat så mycket på hur det jag funderar på ska komma ut i ord men håll i hatten.

Det är ganska mycket tankar som sagt men inte om så mycket olika saker utan egentligen handlar det  i grunden mest om sunt  förnuft och hundträning. Kanske då inte bara i kombination.
Vissa saker får jag inte uttala mig om i offentliga sammanhang så om det blir lite kryptiskt får ni ursäkta.

Om man börjar med att säga att jag inte får till min hundträning för tillfället. Jag kommer på mig själv med att skylla på en massa olika saker hela tiden. Är det inte värmen så är det nåt annat.
I och för sig vet jag att värmen inte är gynnsam för oss och tyvärr har det nog blivit för många pass där jag har kännt att jag inte kunnat kräva 100% eftersom det har varit megavarmt.
Ett stående problem för oss är att vi tränar för mycket själv och jag kan verkligen inte hitta träningskompisar som det blir kontinutet i.
Detta låter kanske gnälligt men jag känner mig ofta bortvald. Jag vill inte leka martyr men jag har funderat mycket kring detta. Förmodligen gör jag något som gör att  jag inte är tillräckligt kul, intressant eller nåt. Är jag inte kul att va med eller utstrålar jag för mycket ”kan själv”?
Jag vet inte men detta ligger mig i fatet hur som helst.

Jag upplever också att det pratas mycket om att sammanhållningen i vissa sammanhang är så viktig. Att man är ett team. Men borde man då inte hälsa på varandra, höra av sig om det blir träningstillfälle i närheten och borde inte vissa föregå med gott exempel? Eller kanske ska man vara som vissa som nästlar in sig överallt och ingenstans. Jag har inget bananskal som jag kan halka in på i tid och otid. Eller är det kanske så att jag har det och halkar ur istället?

Jag är kort och gott förbannat irriterad på att såna som påstår sig vara i ett team, träningskompisar eller liknande inte lever upp till det. Det saknas sunt förnuft helt enkelt.

Men vissa klarar sig alltid och jag brukar vara en sån. Jag har varken haft bananskal eller räkmacka eller gräddfil i mitt liv och det har brukat sporra mig, nu är jag bara trött, besviken och förbannad.
Är ensam alltid stakast? Det visar sig…