Då har vi varit ute och tränat på apportering. Detta som är Chips absoluta favoritmoment.
Men det gick ju inte så bra igår på tävlingen och egentligen såg jag ju redan tendens i förrgår på träningen. Han tycker liksom att dom har blivit ”äckliga”.
Min tanke igår var att det kanske var ridhussanden som kom på apporten och att det var det som var äckligt.

Jag tog med apporten på morgonrundan. Vi började med att lägga ut den i snön, det gick bra men en aning tveksamhet kunde jag se. Belöning med boll gaskade upp honom och vi gjorde om.
Vartefter som appoerten blev blötare blev den snart också sandig och ”äcklig”.
Bra! Då hade jag hittat källan till problemet.

Jag började med att sanda in apporten lite. Kastade den så att han skulle få fart och kanske glömma det äckliga. Men så enkelt var det inte. Fick honom att sitta vid min sida och bara hålla apporten. Gick ganska bra. Vi provade fram och tillbaka några gånger med blandade resultat. Den var tydligt obekväm att hålla i.

Men bollen då? Om jag sandar in den, vad händer då?
Ja, den var ju också lite äcklig då men tillräckligt kul för att komma in med den. Bra!
Nu ska vi banne mig få tillbaka glädjen i att hämta apporten och det nya ska bli att det ska vara kul även om den är ”äcklig”. Nu har jag verktygen jag behöver för att snickra till detta.

Jag ”äcklade” till apporten och bollen. Kastade bollen och berömde som en tok när han hämtade den. Kastade apporten och lät honom sitta en lite stund och sukta efter den. Ja, apport! Han kutade iväg och tog den med sprudlande entusiasm, fram med bollen och visa, bra, håll fast, bra, fot, DUKTIG KILLE!
 JA!!! Så ska vi göra. Vi provade ett par gånger till och det funkade. Nu ska vi nog lösa detta också =)

Jag har nog lutat mig tillbaka lite i att detta har vartit ett av våra ”enkla” moment och inte vidgat mina synvinklar på det. Nu får jag göra detta och jag ser fram emot att fixa ”problemet”.
Det är ju faktiskt detta som jag tycker är tjusningen med lydnadsträning. Ingenting är förutsägbart men när man hittar lösningen det är då jag får ”kicken”.