Idag hände en grej som fick mig att bli riktigt skrämd.
Elias började, som många andra, skolan idag. Handbollen började också efter lite juluppehåll.
Vi kom överens igår om att han inte skulle orka/hinna med någon lek utöver detta.
Imorse lämnade jag honom vid skolan med ytterligare två önskemål. Kolla med Leo om dom kunde skjutsa till handbollen och att han skulle ringa mig när han kom hem. Peter var ju hemma idag men jag ville gärna veta eftersom jag ju ska hämta på hanbollen.
Hur som helst. Klockan blev 14.30 och han slutar 14, ingen hade ringt så jag ringde. Inget svar, varken på Elias eller Peters telefon. Jag ringde typ 100 gånger på bådas telefoner, efter tre kvart ringer Peter upp. Då har han varit ute med Chip och han vet inte heller var Elias är.
Han sprang över till skolan och jag började ringa upp en massa kompisar för att höra om han var där. Ingen Elias. Jösses vad orolig man hinner bli, på kort tid.
Peter gick hem igen och kollade om han hade dykt upp, sen tillbaka igen till skolan där han hittade en klasskamrat som trodde att han hade gått hem till Gustav. Efter lite hjälp med att få fram telefonnumret så fick jag äntligen tag i Elias, 1½ timme senare.
SKITUNGE! Rädd, arg, orolig och ledsen är vad man blir och alla vet nog känslan när känslorna rusar runt och byter plats med varandra fortare än du hinner med.
Han hade ju såklart bara glömt allt vad jag hade bett honom om. Jag är så väldigt glad att han ”bara hade glömt” och hoppas att han aldrig skrämmer sin mamma så igen.

Annonser