”I nöden provas vännen” säger man.
”Var så mot andra som du vill att andra ska vara mot dig”. Det har jag alltid fått lära mig.
”Har man lovat så har man lovat”. Eller hur?
”Ställ upp för dina vänner, nästa gång kan det vara du som behöver”. Enkelt va?
”Ensam är stark”. Är det så? Alltid?

Som ni förstår så har jag en del funderingar kring detta. Varför är det egentligen så svårt?
Tror nog att dom flesta håller med om detta. Att dom flesta direkt skulle skriva under på detta för det är ju självklart. Ändå så är det nog mer än jag som någon gång känt sig sviken på minst en av dessa ”självklara” påstående.
Hur ska man då bli? Synisk och bitter?
Tycker jag inte. Det finns ju ett annat ”självklart” uttryck som jag gillar ”FÖREGÅ MED GOTT EXEMPEL”
Det tänker jag fortsätta leva efter MEN jag tänker aldrig låta folk utnyttja mig eller, gud förbjude, trampa på mig.
Framför allt tänker jag för en stund sätta mig över andra och klappa mig själv på axeln och påminna alla om att tänka en liten stund extra på ovanstående fraser.

En sak ÄR säker….. I nöden provas vännen och ensam är inte alltid stark men det är bra att kunna vara stark ensam.

Annonser