Igår hämtade jag hem en kompis till Elias, från Båstad.
Hon har sovit över och dom har haft så mysigt och roligt.
Det är en härlig känsla att veta att Elias var så omtyckt i sin gamla skola att dom fortfarande saknar honom. Det är 9 månader sedan vi flyttade och vi har varit duktiga på att hålla kontakten. Jag trodde nog att det skulle tunna av men jag upplever inte det så. Som sagt en härlig känsla =)
Självklart så kan det kännas i mitt hjärta ibland att jag tog honom ifrån sin trygghet och sina vänner i Båstad. Bara för att jag inte ville bo kvar.
Jag kan ju inte säga att jag inte tänkte igenom det, ordentligt, men det var ju ändå inte hans vilja, det var endast min. Jag gjorde i alla fall allt som jag kunde för att han skulle få dom bästa förutsättningarna.
Hur ska man veta att man gör rätt eller fel? Jag gjorde ju det för att jag ville men även faktiskt för hans skull. Jag vet att han inte ser det så, nu, men jag hoppas att han kommer att göra det en dag.
Jag har en fantastisk son och vi har en underbar relation. Jag vet att han mår bra, att han trivs.
Men ändå…. Jag hoppas att han inte klandrar mig i slutändan…..