Om min morgon började bra igår så var det allt annat än vad den gjorde idag, för Elias.
Han skulle gå upp till en annan skola, som dom har slöjd och gympa på. Vi har inte promenerat dit båda två någon gång men han kan vägen för det finns en hel del ”riktmärke” på vägen dit.
Jag märkte att han var lite ängslig att han skulle hitta och hinna men vi pratade om det det verkade lugnt.
Jag körde och jobbade och han skulle gå en halvtimme senare. Han ringer mig när han går och allt verkar ok. 10 minuter senare ringer han och är helt panikslagen. Han har fått gå hem igen för han var rädd att han inte skulle hitta. Nu är han jätte ledsen för att han inte kommer att hinna i tid =)Superstressad!!!
På telefon får jag försöka lugna honom och förklara att det kommer att gå bra. Det är ok, ingen fara om han kommer lite sent. Vi pratar med varandra i telefonen hela vägen, han traskar på i bra tempo och kommer faktiskt i tid =)
Hur tänker man då som mamma i denna situationen? Många tankar…
För det första så ville jag ju klart vara hemma hos honom. För det andra så retar jag mig att vi inte hade övat vägen lite mer. Sen är det väl klart att jag vet att detta stärkte honom till slut, han klarade det ju faktiskt. Det blir lättare nästa gång. Man rustar honom för framtiden, som tyvärr kommer alldeles för fort…
Man vill ju klart att inget ont ska hända dom små liven och man vet ju klart att man inte kan skydda dom från allt men idag kände jag verkligen att jag inte räckte till som mamma. Hemskt att inte vara där…

Jaha, då har jag meckat lite med min sida, ombyte förnöjer. Jag är riktigt nöjd =)
Idag har jag varit på en visning av ett nytt märke som säljer allt man kan tänkas behöva till min salong.
Ganska intressant och det ska bli kul att prova. Också trevligt att träffa lite branschfolk som man kan prata lite ideér med och byta lite erfarenheter med.
Väntar med spänning på min lilla ”goodie bag” som jag ska få. Får testa på ett väl utvalt litet gäng.
Alltid roligt med lite nytänk och det är ett mycket skickligt gäng bakom detta så nu får vi bara hoppas att dom håller vad dom lovar =)

På min morgonpromenad med Chippen mötte jag en tjej som gjorde att min dag började med ett leende.
Det enda hon egentligen gjorde var så enkelt. En lite positiv kommentar, en komplimang som får en att känna sig så glad.
Hon mötte mig med ett leende och ”Din hund är så himla fin”.
Så glad jag blev för det lilla och så lätt det är att göra någon glad. Vi måste bli bättre på sånt, i alla fall jag. Man vet ju att det gör god nytta men det faller i glömska. Man kan tänka tanken men säger inget.  Jag lovar att bättra mig =)
Alltid gör det någon människa glad =)

Som sagt . Livet kan vara sjukt jobbigt ibland . Alla drabbas vi av dessa perioder ibland . Anledningarna kan vara olika för oss men jag tror att känslan vi känner är ganska mycket likadan . Vakum , trycket , olust , trötthet och gråten som hela tiden ligger så nära ytan .
Man önskar så innerligt när man lägger sig på kvällen att imorgon är allting bra .
Att känna kroppens tyngd när man vaknar på morgonen och allting är allt annat än bra . Att orka ännu en dag . Att hitta kraft som sedan länge är slut . Att balansera på en slak lina , inte frågan om om du faller ner utan när .
Då behövs vänner . Vänner som förstår , vänner som lyssnar , vänner som bara finns .
Så plötsligt en dag vaknar man och kroppen känns lätt . Det tar inte emot att gå ur sängen .
Det är en ny dag , nya möjligheter =)

Kan det verkligen vara så att jag är på väg ut ur mitt vakum…..?
Vaknade idag och kände mig ”lätt”. Kändes inte som att jag hade alla mörka moln i världen precis ovanför mitt huvud . Lätta steg tog mig ur sängen , underbart =)
Om man ska analysera anledningen till denna snabba vändning då . Kan nog vara en samling av en massa små bitar som fallit på plats . Jag tackar för en vän som visade sitt medkännade igår , det värmer. Det är ju skönt att prata med någon som verkligen förstår . Efter det fick jag gråta en skvätt och det lättar . Tänkte verkligen igenom situationen och kände inga ”måste”. Tog hand om själen . Kanske Wordfued också hjälpte till , det tar ju upp all tid som finns =) Det konstiga är att jag upplever det som från en dag till en annan . Oftast när det kommer så smyger det sig på och det brukar också smyga sig bort . Jag håller i alla fall tummarna att det är borta nu , för den här gången och förhoppningsvis för alltid .
Så NY DAG NYA MÖJLIGHETER =)

 Ibland är det tungt att bara vara . Jag är inne i en sån period just nu .
 Har en tanke om att det kanske är hormonerna som spökar . Tror jag får kontakta min läkare för att får koll på om det är så , eller inte .
 Har också börjat fundera på om det är så att jag drabbas av en form av höstdepression . Det har   ju faktiskt varit likadant förut vid denna tiden på året . Fast i år trodde jag inte att det skulle bli så .  Tidigare år har jag trott att det berott på stress efter sommarens tempo men i år hade jag en väldigt behaglig sommar .
 Jag känner mig som i ett vakum . Har ingen lust överhuvudtaget att göra någonting , inte ens träna  hund känns lockande . Helst av allt vill jag bara vara ifred och inte göra någonting , inte prata med någon . Verkligen jobbig känsla .
Jag tycker det är jobbigt att vara trevlig på jobb och om det är ”synd om mig” så ska vi inte tala om vad det är om dom som står mig närmast =( Att behöva anstränga sig hela tiden för att inte vara otrevlig och elak mot dom man älskar tar ju också på krafterna , som man inte har .
Hur som helst , jag är ju ingen läkare men jag är säker på att något måste göras .

Nu har jag fått skriva av mig en aning . Fått gnälla lite . Synd att det inte känns ens lite bättre =(
Men vi har ju i alla fall ett strålande väder idag =)

Då har Chip testat en av stadens fontäner igen . Mitt vattenälskande älsklingsdjur ❤