Har funderat lite på vilken åsikt som ska få bli inledande i denna blogg…
Eftersom detta som följer ligger nära till hands för tillfället så… trevlig läsning.
Det är ganska lätt att ha en åsikt om folks avsaknad av förståelse.
När situationer uppstår där man står sig helt frågande om människor verkligen inte kan vända på saker och ting och sätta sig själv i samma sits. Man behöver nog inte varahjärnfysiker för att klara detta om man bara stannar upp och tänker till.
Tror att jag har klart för mig att när egot är för stort så installeras automatiskt ett tunnelseende.
Det blir likt vilda djur som bara ser målet, inte vägen dit. Trampa på och över andra, bara DU får som du vill. Glömmer att en fråga är en fråga, inte ett krav. Jag brukar säga att ”frågan är lika fri som svaret”, men kanske bara om svaret blir vad folk förväntar sig.
Tragiskt är det när man inte inte behöver bli förvånad längre.
Man bör ju tillägga att detta sorts beteende trots allt utgör en väldigt liten del av vardagen. Men eftersom otack verkar vara din lön oavsett hur du försöker vara till lags kanske det är dags att omvärdera.
Förmodligen så känner flera av er igen er i denna något flyktiga text. Lämnar detta ämne med eftertanke och hoppas på bot och bättring.

Annonser